Thailand
Nehe gott folk nu är det inte långt kvar tills jag åker ! :) Bara en dag kvar, och då har jag mycket att göra ^^ men det blir nog bra :) Ska bli så skönt att få vila upp mig.. behöver verkligen det. Jag är ändå på nåt konstigt sätt lite rädd för att åka, jag vet inte varför, låter nog väldigt konstigt, men ibland känns det som jag inte vet om jag vill..
Men jag tror det också blir bra :)
Jag har tänkt lite på det med, mamma har varit lite arg idag för hon hade typ varit på ett möte med hennes chef och försäkringskassan, alltså det handlade om att de ville att hon skulle börja jobba igen och dom ville bestämma när och sånt. Jag förstår min mamma fullkomligt när hon blir arg på dom, för herregud min mamma är ett vrak! Hon skulle aldrig klara av tusen ungar som springer runt och härjar( hon jobbar på dagis) nu, det krävs ju enormt tålamod för det. Sen så är allt så konstigt med, man kan säga saker till henne som hon glömt bort sen, eller som ikväll när Min moster och hennes man och min ena kusin var här och åt så hade mamma lagat två pajer och när hon skulle säga vad det var i hade hon glömt det. Hur ska dom kunna begära att hon ska jobba ? Då gjorde min mamma något som jag tycker är rätt, visst det kan uppfattas elakt men jag förstår mamma.. I slutet blev mamma så arg så hon visade en bild på Eric när han tog studenten och sa " här är min son när han tog studenten" och då blev det ju gulliga kommentarer och allt, och " jaa åhh jaa" sen drog mamma en annan bild och säger " det här är min son på sjukhuset" ( alltså en bild från när vi var där på första morgonen efter olyckan) " det här lever jag med varje dag" och hon från försäkringskassan blev helt ställd och visste inte vad hon skulle göra. fan vad stolt jag blev över morsan när hon sa så, dom borde för fan fatta att efter redan 3 månader kan man inte börja jobba efter att ha förlorat sin son! 3 månader är ingenting för oss, det känns som förra veckan för fan!! så rätt morsan !!
Att förlora en familjemedlem måste vara det värsta som finns.
Och jag förstår om många som ser mig i skolan osv blir förvirrade eftersom jag är, enligt mig, ganska sprallig och glad ändå.. Okej väldigt trött kanske men annars.. och sen skriver sååhär på kvällen, men jag kan inte förklara varför, mamma förklarar det bättre med det här med "masken" osv..
Aja dags att sova tror jag, upp klockan 6 imon, ska kolla på vöss som går lucia :) saknar simmarna <3
ha det bäst !
Puss♥
Men jag tror det också blir bra :)
Jag har tänkt lite på det med, mamma har varit lite arg idag för hon hade typ varit på ett möte med hennes chef och försäkringskassan, alltså det handlade om att de ville att hon skulle börja jobba igen och dom ville bestämma när och sånt. Jag förstår min mamma fullkomligt när hon blir arg på dom, för herregud min mamma är ett vrak! Hon skulle aldrig klara av tusen ungar som springer runt och härjar( hon jobbar på dagis) nu, det krävs ju enormt tålamod för det. Sen så är allt så konstigt med, man kan säga saker till henne som hon glömt bort sen, eller som ikväll när Min moster och hennes man och min ena kusin var här och åt så hade mamma lagat två pajer och när hon skulle säga vad det var i hade hon glömt det. Hur ska dom kunna begära att hon ska jobba ? Då gjorde min mamma något som jag tycker är rätt, visst det kan uppfattas elakt men jag förstår mamma.. I slutet blev mamma så arg så hon visade en bild på Eric när han tog studenten och sa " här är min son när han tog studenten" och då blev det ju gulliga kommentarer och allt, och " jaa åhh jaa" sen drog mamma en annan bild och säger " det här är min son på sjukhuset" ( alltså en bild från när vi var där på första morgonen efter olyckan) " det här lever jag med varje dag" och hon från försäkringskassan blev helt ställd och visste inte vad hon skulle göra. fan vad stolt jag blev över morsan när hon sa så, dom borde för fan fatta att efter redan 3 månader kan man inte börja jobba efter att ha förlorat sin son! 3 månader är ingenting för oss, det känns som förra veckan för fan!! så rätt morsan !!
Att förlora en familjemedlem måste vara det värsta som finns.
Och jag förstår om många som ser mig i skolan osv blir förvirrade eftersom jag är, enligt mig, ganska sprallig och glad ändå.. Okej väldigt trött kanske men annars.. och sen skriver sååhär på kvällen, men jag kan inte förklara varför, mamma förklarar det bättre med det här med "masken" osv..
Aja dags att sova tror jag, upp klockan 6 imon, ska kolla på vöss som går lucia :) saknar simmarna <3
ha det bäst !
Puss♥
Lite med tid..
Helloj,
Nu har jag inte skrivit här på några dagar, men jag har haft så lite tid. Innan helgen hade jag massa plugg, och i lördags åkte jag till min Faster med familj i göteborg och var där tills söndag. Sen idag har jag pluggat också, äntligen klar med hemtentan! :D så nu har jag inget mer plugg innan jag åker.. Jag åker ju till Thailand på torsdag :) ska bli sååå skönt ! kommer hem den 28:e..
Det var väldigt kul att åka upp till göteborg och hälsa på min söta kusin :) 3:åriga Gabriel, som dessutom ska få ett syskon snart, om typ en vecka, så när jag kommer hem från thailand hoppas jag på att jag har en kusin till :)
Vår släkt blir större, men hela tiden är det en som fattas.
Var på Sum-sim riks och kollade nån timme med, blev tyvärr inte alls länge för ja sov lite länge på morgonen och var tvungen att åka hem sen.. Så träffade viktor och så, 7 Månader tillsammans i söndags 9/12-07 .. Det blev tyvärr också bara sju månader.. Jag och viktor tog beslutet tillsammans att det var dags att släppa varandra nu. För flera anledningar. Men Jag Älska dig Viktor Larsson, och du är en av få som har en enorm plats i mitt hjärta <3 Och som kommer stanna där föralltid. För den lyckan du givit mig kan ingen mäta sig med,. Spanien med dig är fullt av minnen som kommer upp hela tiden, min sommar med dig var den absolut bäst. Det var du som visade mig var "vara kär på riktigt" var. Skulle kunna skriva hur mycket som helst om dig men jag måste sova nu, klockan är halv ett och skola imorgon..
9/5-9/12-07 <3
Kanske inte världens bästa bild, men det är den senaste bilden på oss, :)
En gammal bild på oss.
aja dags att sova..
Puss ♥
Nu har jag inte skrivit här på några dagar, men jag har haft så lite tid. Innan helgen hade jag massa plugg, och i lördags åkte jag till min Faster med familj i göteborg och var där tills söndag. Sen idag har jag pluggat också, äntligen klar med hemtentan! :D så nu har jag inget mer plugg innan jag åker.. Jag åker ju till Thailand på torsdag :) ska bli sååå skönt ! kommer hem den 28:e..
Det var väldigt kul att åka upp till göteborg och hälsa på min söta kusin :) 3:åriga Gabriel, som dessutom ska få ett syskon snart, om typ en vecka, så när jag kommer hem från thailand hoppas jag på att jag har en kusin till :)
Vår släkt blir större, men hela tiden är det en som fattas.
Var på Sum-sim riks och kollade nån timme med, blev tyvärr inte alls länge för ja sov lite länge på morgonen och var tvungen att åka hem sen.. Så träffade viktor och så, 7 Månader tillsammans i söndags 9/12-07 .. Det blev tyvärr också bara sju månader.. Jag och viktor tog beslutet tillsammans att det var dags att släppa varandra nu. För flera anledningar. Men Jag Älska dig Viktor Larsson, och du är en av få som har en enorm plats i mitt hjärta <3 Och som kommer stanna där föralltid. För den lyckan du givit mig kan ingen mäta sig med,. Spanien med dig är fullt av minnen som kommer upp hela tiden, min sommar med dig var den absolut bäst. Det var du som visade mig var "vara kär på riktigt" var. Skulle kunna skriva hur mycket som helst om dig men jag måste sova nu, klockan är halv ett och skola imorgon..
9/5-9/12-07 <3
Kanske inte världens bästa bild, men det är den senaste bilden på oss, :)
En gammal bild på oss.
aja dags att sova..
Puss ♥
6 december
Idag är det den 6 december, vilket innebär att det är 3 månader sen Min kära bror omkom i en bilolycka.
6 september - ett datum som både är älskat och hatat.
Älskat för de sista och fina minnerna med Eric.
Hatat för att Eric togs ifrån mig,oss och denna värld.
Klockan är snart över tolv och denna dag är snart slut och detta inlägget kommer nog inte vara klart förens efter tolv men jag har inte tagit mig tid att skriva tidigare därför blir det nu. Det var nu jag kände för att skriva, och mamma har sagt att jag bara ska skriva när jag känner för det.
Sitter på min stol som vanligt vid mitt gamla skrivbord med min nya dator.. Mjao..
Har precis kollat lite på begravningsfilmen, och såklart väcker det otroligt mycket känslor. Så där fick mascaran rinna ner lite för kinden..
Kommer ihåg när jag stod vid kistan, öppet lock, bara några minuter tills det skulle stängas för alltid. Jag sitter bredvid och lägger min hand på din bröstkorg. Den är stilla, rör sig inte upp och ner som den ska, varför andas du inte brossan? kom igen andas!! upp och ner med bröstkorgen. snälla !
fortfarande helt stilla ligger du..
Jag smeker försiktigt din kind, din kalla hårda kind. Flera gånger.
Jag ställer mig upp och kollar på dig, dina drag i ansiktet börjar försvinna, din näsa som jag också hade, likadana näsor hade vi definitivt. Den hade börjat bli smal. Ögonen hade börjat sjunka in, fler sår hade börjat synas.
Jag fick känslan, det är inte du som ligger där, det är ditt fysiska, men du har lämnat det nu. Du har börjat ett nytt liv nu, någon annanstans. För kvar i din kropp var du inte. Denna känslan gjorde mig lugn, för den gjorde att jag klarade av det jag fruktade mest- stänga locket föralltid. Jag klarade det, för jag visste att Du var inte där.
Din själ har lämnat det som i 19 år 1månad och 9dagar varit du. Kallad Eric karl magnus Lind.
Nu är du någon annanstans. Och jag hoppas innerligt att du har det bra tills vi ses igen.
Älskade bror.
6 September-7 september.
Efter min träning ( 19.30-21.30) kommer mamma och hämtar mig, vi åker hem, sätter oss och äter lite och tittar på tv. Eric är inte hemma än, men det är inte ovanligt att han inte kommit hem vid den tiden. Så vid 23 tiden går mamma och jag och lägger oss, jag somnar direkt.
Jag vaknar nästa morgon vid 5 halv 6 tiden av att mamma kommer in och lägger sig jämte mig och kramar mig och säger:
-sara, har du hört något inatt?
Nyvaken som jag är fattar jag ingenting, börjar få tankar om nåt med sigge.(vår katt)
-va ?! nej eller vad?
-Det finns inget bra sätt att säga detta på..
jag blir plötsligt klarvaken, med uppspärrade ögon, sätter mig upp i sängen fort som fan och tankarna fossar genom mitt huvud, men vad hon skulle säga var helt fel tankar, inte det minsta rätt, ändå börjar jag halvskrika:
-Nej nej nej nej jag vill inte höra nej nej, och skakar förtvivlat på huvudet.
så kommer orden:
- Eric finns inte mer....
mamma säger massa andra saker efter det om polisen och om olyckan tror jag men jag kommer inte ihåg vad det var för allt blir helt konstigt, jag ställer mig upp stressar på mig kläder frågar:
- är polisen här nere nu ?
- ja.
vi går ner, pappa står i köket och tittar ut genom fönstret , jag ger honom en kram, känner hur tårarna rinner.
Sen går vi ut, jag ser en polisbil och två poliser, det är nu jag börjar förstå att såhär är det, mardrömmen har börjat. Den ena polisen går fram till mig tittar mig i ögonen och säger
- hej sara, jag är åsa...
och sen massa annat efter det som jag inte heller kommer ihåg, men nåt med att " jag beklagar" också..
Allt snurrar i världens fart i hjärnan.
Vi sätter oss i polisbilen, dom skjutsar oss till lassarettet, följer med oss in till ett par sköterskor typ som visar oss vägen till rummet där Eric ligger. Jag känner hur hjärtat pumpar och pumpar, känns som det ska hoppa ur bröstkorgen. Dom öppnar dörren , vi går in.
Där ligger han, i en sjukhussäng med sånt sjukhus tröja på sig med händerna knäppta över magen.
Går fram till honom, tittar på honom. Fattar ännu mindre, han sover ju! kolla det ser precis ut som om han sover. Han har bara två skrapsår på kinden.
Kolla vad fin han är, så hilma fin, hur kan han ha varit med om en olycka som tog hans liv? han är ju helt hel !
Jag kommer inte ihåg allt från när vi var där inne, har minnesluckor från hela första tiden. Men jag kommer ihåg tårarna som rann tusentals ner för min kind, jag kommer ihåg när jag hela tiden tog på honom, la min hand på hans arm som redan blivit kall och hård. Såg dina skitiga jobbarhänder. smekte hans kind, tittade förtvivlat på hans ögon som jag ville hans skulle öppna.
Jag kommer ihåg när jag la mig i fosterställning på golvet intill vägen. Helt stel. Jag kommer inte ihåg vad jag tänkte då..
Jag kommer ihåg när jag bad mamma och pappa om att få vara ensam med honom, kommer ihåg när jag pratade gråtandes med honom, jag kommer inte ihåg vad jag sa mer än "jag älskar dig".
Jag kommer ihåg att efter ca.3h hos honom insåg vi att vi måste berätta för omvärlden innan de får reda på annat sätt. Medans vi väntade på polisen som skulle skjutsa tillbaka oss stod vi i hallen, jag sa att jag vill gå in tiill Eric igen och det gjorde jag. pratade med honom igen, utan svar.
När vi kom hem ringde mamma till hennes syster och berättade, mamma bad henne att berätta för mormor och morfar och kusinerna och allt.
Sen åkte vi till farmor och farfar. Glömmer aldrig farfars reaktion, precis som pappas. -arg först.
Sen började mardrömmen som numera är vår verklighet.
- Försöka att hitta en väg att fortsätta leva utan Eric.
Vår älskade son, bror, barnbarn, kusin, systerson, brorson, bästa vän, vän osv.
Tiden går men det blir inte lättare, snarare svårt.
Tiden går men smärtan eller saknaden blir inte mindre, snarare större.
Tiden går men tårarna är inte färre, snarare fler.
Tiden går utan min närvaro.
Tiden går och idag är det 3 månader sen.
Tiden går men det känns som om det vore igår olyckan inträffade.
Tiden går och jag fattar fortfaranade ingenting.
Kära bror, älskade bror.
Jag älskar dig så, och saknar dig något oerhört.
Att få röra dig igen, se dig igen, höra dig igen, skulle jag ge allt för!
Bara för att du är bäst Och för att Jag Älskar dig♥
Bara för att du är min storebror.
6 september - ett datum som både är älskat och hatat.
Älskat för de sista och fina minnerna med Eric.
Hatat för att Eric togs ifrån mig,oss och denna värld.
Klockan är snart över tolv och denna dag är snart slut och detta inlägget kommer nog inte vara klart förens efter tolv men jag har inte tagit mig tid att skriva tidigare därför blir det nu. Det var nu jag kände för att skriva, och mamma har sagt att jag bara ska skriva när jag känner för det.
Sitter på min stol som vanligt vid mitt gamla skrivbord med min nya dator.. Mjao..
Har precis kollat lite på begravningsfilmen, och såklart väcker det otroligt mycket känslor. Så där fick mascaran rinna ner lite för kinden..
Kommer ihåg när jag stod vid kistan, öppet lock, bara några minuter tills det skulle stängas för alltid. Jag sitter bredvid och lägger min hand på din bröstkorg. Den är stilla, rör sig inte upp och ner som den ska, varför andas du inte brossan? kom igen andas!! upp och ner med bröstkorgen. snälla !
fortfarande helt stilla ligger du..
Jag smeker försiktigt din kind, din kalla hårda kind. Flera gånger.
Jag ställer mig upp och kollar på dig, dina drag i ansiktet börjar försvinna, din näsa som jag också hade, likadana näsor hade vi definitivt. Den hade börjat bli smal. Ögonen hade börjat sjunka in, fler sår hade börjat synas.
Jag fick känslan, det är inte du som ligger där, det är ditt fysiska, men du har lämnat det nu. Du har börjat ett nytt liv nu, någon annanstans. För kvar i din kropp var du inte. Denna känslan gjorde mig lugn, för den gjorde att jag klarade av det jag fruktade mest- stänga locket föralltid. Jag klarade det, för jag visste att Du var inte där.
Din själ har lämnat det som i 19 år 1månad och 9dagar varit du. Kallad Eric karl magnus Lind.
Nu är du någon annanstans. Och jag hoppas innerligt att du har det bra tills vi ses igen.
Älskade bror.
6 September-7 september.
Efter min träning ( 19.30-21.30) kommer mamma och hämtar mig, vi åker hem, sätter oss och äter lite och tittar på tv. Eric är inte hemma än, men det är inte ovanligt att han inte kommit hem vid den tiden. Så vid 23 tiden går mamma och jag och lägger oss, jag somnar direkt.
Jag vaknar nästa morgon vid 5 halv 6 tiden av att mamma kommer in och lägger sig jämte mig och kramar mig och säger:
-sara, har du hört något inatt?
Nyvaken som jag är fattar jag ingenting, börjar få tankar om nåt med sigge.(vår katt)
-va ?! nej eller vad?
-Det finns inget bra sätt att säga detta på..
jag blir plötsligt klarvaken, med uppspärrade ögon, sätter mig upp i sängen fort som fan och tankarna fossar genom mitt huvud, men vad hon skulle säga var helt fel tankar, inte det minsta rätt, ändå börjar jag halvskrika:
-Nej nej nej nej jag vill inte höra nej nej, och skakar förtvivlat på huvudet.
så kommer orden:
- Eric finns inte mer....
mamma säger massa andra saker efter det om polisen och om olyckan tror jag men jag kommer inte ihåg vad det var för allt blir helt konstigt, jag ställer mig upp stressar på mig kläder frågar:
- är polisen här nere nu ?
- ja.
vi går ner, pappa står i köket och tittar ut genom fönstret , jag ger honom en kram, känner hur tårarna rinner.
Sen går vi ut, jag ser en polisbil och två poliser, det är nu jag börjar förstå att såhär är det, mardrömmen har börjat. Den ena polisen går fram till mig tittar mig i ögonen och säger
- hej sara, jag är åsa...
och sen massa annat efter det som jag inte heller kommer ihåg, men nåt med att " jag beklagar" också..
Allt snurrar i världens fart i hjärnan.
Vi sätter oss i polisbilen, dom skjutsar oss till lassarettet, följer med oss in till ett par sköterskor typ som visar oss vägen till rummet där Eric ligger. Jag känner hur hjärtat pumpar och pumpar, känns som det ska hoppa ur bröstkorgen. Dom öppnar dörren , vi går in.
Där ligger han, i en sjukhussäng med sånt sjukhus tröja på sig med händerna knäppta över magen.
Går fram till honom, tittar på honom. Fattar ännu mindre, han sover ju! kolla det ser precis ut som om han sover. Han har bara två skrapsår på kinden.
Kolla vad fin han är, så hilma fin, hur kan han ha varit med om en olycka som tog hans liv? han är ju helt hel !
Jag kommer inte ihåg allt från när vi var där inne, har minnesluckor från hela första tiden. Men jag kommer ihåg tårarna som rann tusentals ner för min kind, jag kommer ihåg när jag hela tiden tog på honom, la min hand på hans arm som redan blivit kall och hård. Såg dina skitiga jobbarhänder. smekte hans kind, tittade förtvivlat på hans ögon som jag ville hans skulle öppna.
Jag kommer ihåg när jag la mig i fosterställning på golvet intill vägen. Helt stel. Jag kommer inte ihåg vad jag tänkte då..
Jag kommer ihåg när jag bad mamma och pappa om att få vara ensam med honom, kommer ihåg när jag pratade gråtandes med honom, jag kommer inte ihåg vad jag sa mer än "jag älskar dig".
Jag kommer ihåg att efter ca.3h hos honom insåg vi att vi måste berätta för omvärlden innan de får reda på annat sätt. Medans vi väntade på polisen som skulle skjutsa tillbaka oss stod vi i hallen, jag sa att jag vill gå in tiill Eric igen och det gjorde jag. pratade med honom igen, utan svar.
När vi kom hem ringde mamma till hennes syster och berättade, mamma bad henne att berätta för mormor och morfar och kusinerna och allt.
Sen åkte vi till farmor och farfar. Glömmer aldrig farfars reaktion, precis som pappas. -arg först.
Sen började mardrömmen som numera är vår verklighet.
- Försöka att hitta en väg att fortsätta leva utan Eric.
Vår älskade son, bror, barnbarn, kusin, systerson, brorson, bästa vän, vän osv.
Tiden går men det blir inte lättare, snarare svårt.
Tiden går men smärtan eller saknaden blir inte mindre, snarare större.
Tiden går men tårarna är inte färre, snarare fler.
Tiden går utan min närvaro.
Tiden går och idag är det 3 månader sen.
Tiden går men det känns som om det vore igår olyckan inträffade.
Tiden går och jag fattar fortfaranade ingenting.
Kära bror, älskade bror.
Jag älskar dig så, och saknar dig något oerhört.
Att få röra dig igen, se dig igen, höra dig igen, skulle jag ge allt för!
Bara för att du är bäst Och för att Jag Älskar dig♥
Bara för att du är min storebror.
hmm
Nu när jag läst mitt förra inlägg några gånger ser jag är det låter väldigt konstigt :/.. Imorgon har det gått 3månader och jag har inte fören nu börjat sakna honom på det sättet..
Jag vet inte varför det är så. det är bara så..
Men saknat honom har jag gjort sen första sekunden jag fick veta.
Jag märker nya saker ibland. Som idag, den känslan.
I början trodde jag annorlunda om massa saker, som sedan visat sig inte vara så..
Detta kommer ta så sjukt lång tid innan jag fattar.
jag tittar fortfarande på kort på honom och och det känns så fel när jag tänker att han är död, borta för alltid.
Så grymt fel.
Kan inte förstå.
♥
Jag vet inte varför det är så. det är bara så..
Men saknat honom har jag gjort sen första sekunden jag fick veta.
Jag märker nya saker ibland. Som idag, den känslan.
I början trodde jag annorlunda om massa saker, som sedan visat sig inte vara så..
Detta kommer ta så sjukt lång tid innan jag fattar.
jag tittar fortfarande på kort på honom och och det känns så fel när jag tänker att han är död, borta för alltid.
Så grymt fel.
Kan inte förstå.
♥
Ny känsla
Idag när jag kom hem och gick upp för trappan fick jag plötsligt en ny känsla, jag saknade Eric. Det är ju inget nytt att jag saknar honom. Men nu var det att jag saknade honom, hans fysiska.
Jag saknar att gå in till honom när han sitter vid datorn, fråga lite vad han gör.
Jag saknar att prata med honom, skratta med honom, tjabba med honom, bli småretad av honom vid matbordet.
Denna känslan har jag inte fått på samma sätt innan, jag har saknat honom hela tiden, och gjort sjukt ont, men då saknar jag honom för jag vet att jag aldrig kommer träffa honom igen osv.
Nu var det när jag var påväg till våra rum ville jag gå in till honom, prata med honom!!
den känslan var så sjukt stark. jag gick in till hans rum, tomt. Jag kände hur kroppen började skrika, jag ville skrika, jag började gå runt o runt i rummet, känner tårarna. ajajaj.
Kan du inte bara komma tillbaka ? gud vad läätt allt hade blivit.
De senaste nätterna har jag drömt varje gång att du kommit tillbaka, att allt typ varit ett missförstånd eller nåt.
för någon natt sen vaknade jag och det hann gå 2sekunder med tankar att "vilken dum dröm, eric är ju i livet" och när jag kom till "livet" slog det mig, nej sara han är borta.
Jag saknar dig något enormt Eric, kära bror..
, och att det kunde göra ondare än vad det redan gör, var också nytt..
Puss ♥
Jag saknar att gå in till honom när han sitter vid datorn, fråga lite vad han gör.
Jag saknar att prata med honom, skratta med honom, tjabba med honom, bli småretad av honom vid matbordet.
Denna känslan har jag inte fått på samma sätt innan, jag har saknat honom hela tiden, och gjort sjukt ont, men då saknar jag honom för jag vet att jag aldrig kommer träffa honom igen osv.
Nu var det när jag var påväg till våra rum ville jag gå in till honom, prata med honom!!
den känslan var så sjukt stark. jag gick in till hans rum, tomt. Jag kände hur kroppen började skrika, jag ville skrika, jag började gå runt o runt i rummet, känner tårarna. ajajaj.
Kan du inte bara komma tillbaka ? gud vad läätt allt hade blivit.
De senaste nätterna har jag drömt varje gång att du kommit tillbaka, att allt typ varit ett missförstånd eller nåt.
för någon natt sen vaknade jag och det hann gå 2sekunder med tankar att "vilken dum dröm, eric är ju i livet" och när jag kom till "livet" slog det mig, nej sara han är borta.
Jag saknar dig något enormt Eric, kära bror..
, och att det kunde göra ondare än vad det redan gör, var också nytt..
Puss ♥
nejnejnej
Jag skakar, smärtan i hjärtat är enorm, mina tårkanaler laddar upp, smärtan ökar lite till..
JagvillinteJagvillinteJagvillinteJagvillinteJagvillinteJagvillinte
TamighärifrånTamighärifrånTamighärifrånTamighärifrån
OntOntOntOntOntOntOntOntOntOntOntOnt..
JagvillinteJagvillinteJagvillinteJagvillinteJagvillinteJagvillinte
TamighärifrånTamighärifrånTamighärifrånTamighärifrån
OntOntOntOntOntOntOntOntOntOntOntOnt..
Noll erfarenhet=frågor
Tjatjo.
Jo nu sitter jag vid datorn igen, borde göra något annat, som tex PLUGGA ! Har matte prov imorgon, och måste jobba på hemtentan i historian också egentligen. Men bläää är så sjukt trött idag så pallar inte. Fattar inte att jag kan vara så trött asså, igår gick jag och la mig vid 22. och gick upp vid 9 imorse :O sov ju 11h ffs! aja, man får ta det för var det är, och det innebär att gå och göra igenting för jag har ingen ork till att göra nåt vettigt..
Jag sitter och funderar lite på hur ni andra runt omkring tänker på detta,. hur tänker ni om mig ? Hur tror ni jag känner osv. Kan inte vara lätt att förstå. Jag accepterar det fullt ut.
Jag funderar också på hur det är att vara en annan person i nuläget, om jag var min mamma istället, alltså att jag förlorat ett barn. Eller om jag var en bästa vän till Eric,. eller kusin/släkt? Alla tror ju att det är värst för själva familjemedlemmarna, är det verkligen så då? Vad vet vi om hur det känns för andra ? Jag har ingen aning. Jag hade noll erfarenhet av sorg innan min bror omkom. Jag har aldrig varit med om ett dödsfall från en person som stått mig nära innan, inte ens någon jag känt. Jag menar inte att smärtan är liten precis, men jag vet ju inte hur ni andra känner som är berörda av detta. fast aa, alla har ju haft olika relationer till honom, och då reagerar man ju olika. Jag menar, även om syskon kan vara bästa vänner så är ju inte det samma sak som bästa vänner som inte är syskon. Du ska jag inte säga att jag och Eric var bästa vänner, men vänner var vi :) Även om vi bårkade och retade varandra mycket ^^ Men vi ställde upp för varandra, okej Eric ställde upp för mig, för han behövde inprincip aldrig mig till något ;P. Nu när jag sitter och skriver om detta gör det så ont och jag känner hur tårararna börjar komma. Jag älskar att skriva och prata om honom, men det gör så ont, för det påminner mig om att jag aldrig kommer få uppleva det igen. Där kom grimaserna, och ögonen är nu fyllda med tårar.
Nehe nu försvann dom igen, jag förstår mig inte på mitt "gråtsystem"..
Att Eric var en genomsnäll person tror jag nästan alla vet som kände honom. Men den syskonkärlek jag fått dela med honom fick inte du ! ha ! där har jag något att skryta med! För jag är hans enda syskon, hans lillasyster. Hans dumma lilla tröga Lillasyster :) Men jag tror nog du tyckte om mig ändå, ^^. annars hade du nog inte gjort så mycket för mig som du gjort. Eller var det bara dina instiknker som storebror att ta hand om lillsyrran ? ;D. Jag hoppas att det inte bara var det (a) .. Jag känner mig lite flummig nu när jag skriver, just nu ler jag när jag tänker på dig, underbara unge :D ! Du borde hetat Eric Underbar Lind <3 Eller hur, fint namn va ^^ ?
I början tänkte jag att om jag får en son någon gång ska jag döpa honom efter Eric, men sen kom jag på, varför det? Min bror Eric är ju Eric, min son är ju inte Eric. Sen också eftersom jag vill ha minst 3barn så finns ju risken att det blir mer än en pojk och då blir det ju orättvist, "varför fick han döpas efter sin mega underbara morbror och inte den andra?". så näe, men därimot i andranamn kommer det nog bli Eric. Om jag får bestämma nu då, inte säkert det.
Näj, nu ska jag nog läsa lite i min bok som ska vara utläst på fredag..
Ha det bäst, jag tycker om er. (a)
Puss&kram ♥
Jo nu sitter jag vid datorn igen, borde göra något annat, som tex PLUGGA ! Har matte prov imorgon, och måste jobba på hemtentan i historian också egentligen. Men bläää är så sjukt trött idag så pallar inte. Fattar inte att jag kan vara så trött asså, igår gick jag och la mig vid 22. och gick upp vid 9 imorse :O sov ju 11h ffs! aja, man får ta det för var det är, och det innebär att gå och göra igenting för jag har ingen ork till att göra nåt vettigt..
Jag sitter och funderar lite på hur ni andra runt omkring tänker på detta,. hur tänker ni om mig ? Hur tror ni jag känner osv. Kan inte vara lätt att förstå. Jag accepterar det fullt ut.
Jag funderar också på hur det är att vara en annan person i nuläget, om jag var min mamma istället, alltså att jag förlorat ett barn. Eller om jag var en bästa vän till Eric,. eller kusin/släkt? Alla tror ju att det är värst för själva familjemedlemmarna, är det verkligen så då? Vad vet vi om hur det känns för andra ? Jag har ingen aning. Jag hade noll erfarenhet av sorg innan min bror omkom. Jag har aldrig varit med om ett dödsfall från en person som stått mig nära innan, inte ens någon jag känt. Jag menar inte att smärtan är liten precis, men jag vet ju inte hur ni andra känner som är berörda av detta. fast aa, alla har ju haft olika relationer till honom, och då reagerar man ju olika. Jag menar, även om syskon kan vara bästa vänner så är ju inte det samma sak som bästa vänner som inte är syskon. Du ska jag inte säga att jag och Eric var bästa vänner, men vänner var vi :) Även om vi bårkade och retade varandra mycket ^^ Men vi ställde upp för varandra, okej Eric ställde upp för mig, för han behövde inprincip aldrig mig till något ;P. Nu när jag sitter och skriver om detta gör det så ont och jag känner hur tårararna börjar komma. Jag älskar att skriva och prata om honom, men det gör så ont, för det påminner mig om att jag aldrig kommer få uppleva det igen. Där kom grimaserna, och ögonen är nu fyllda med tårar.
Nehe nu försvann dom igen, jag förstår mig inte på mitt "gråtsystem"..
Att Eric var en genomsnäll person tror jag nästan alla vet som kände honom. Men den syskonkärlek jag fått dela med honom fick inte du ! ha ! där har jag något att skryta med! För jag är hans enda syskon, hans lillasyster. Hans dumma lilla tröga Lillasyster :) Men jag tror nog du tyckte om mig ändå, ^^. annars hade du nog inte gjort så mycket för mig som du gjort. Eller var det bara dina instiknker som storebror att ta hand om lillsyrran ? ;D. Jag hoppas att det inte bara var det (a) .. Jag känner mig lite flummig nu när jag skriver, just nu ler jag när jag tänker på dig, underbara unge :D ! Du borde hetat Eric Underbar Lind <3 Eller hur, fint namn va ^^ ?
I början tänkte jag att om jag får en son någon gång ska jag döpa honom efter Eric, men sen kom jag på, varför det? Min bror Eric är ju Eric, min son är ju inte Eric. Sen också eftersom jag vill ha minst 3barn så finns ju risken att det blir mer än en pojk och då blir det ju orättvist, "varför fick han döpas efter sin mega underbara morbror och inte den andra?". så näe, men därimot i andranamn kommer det nog bli Eric. Om jag får bestämma nu då, inte säkert det.
Näj, nu ska jag nog läsa lite i min bok som ska vara utläst på fredag..
Ha det bäst, jag tycker om er. (a)
Puss&kram ♥
"Har du syskon Sara?"
Idag ställdes jag för det jag visste att jag skulle ställas inför men inte vågat tänka på, Frågan-
"Har du syskon sara ? "
Det var när jag var hos tandläkaren, skulle kolla up min knakande käke. I slutet så pratar min tandläkare lite om vad det var för problem och att han skulle skicka vidare mig till en speciallist istället, sen frågar han också om nåt med tandpeng eller nåt, om jag typ hade tankar på att byta tandläkare, så säger hon tandskörteskan
" har du syskon sara ?"
allt börjar snurra och mitt hjärta pumpar..
"eehh..nej"
Jag sa nej ? vadå nej ? eller var det rätt att säga nej ? skulle jag sagt ja ? jag har ju en bror, men han är inte i livet längre. eller skulle jag sagt som det va? .... allt bra snurrade. Hon sa massa saker sen efter om varför typ och jag hörde ingenting av vad hon sa, bara nickade. allt blev helt konstigt.
sen sa min tandläkare lite av vad som skulle hända sen sa han " ha det så bra nu sara"..
Det är inte så konstigt att säga så men på något sätt kändes det som han visste om det med Eric, jag hade den känslan bara, för han hade ett speciellt tonfall när han sa så.. Och dessutom hade Eric varit hos honom en vecka innan olyckan, och eric har gått där hela livet. Han borde ju läsa tidningen så.. eller jag vet inte.. fick bara den känslan.
Iallafall, nu har jag ställts för den frågan för första gången efter olyckan och jag svarade nej. Det kändes sjukt konstigt att säga nej, jag vill ju säga ja ?
suck..
ha det bäst.
Puss ♥
"Har du syskon sara ? "
Det var när jag var hos tandläkaren, skulle kolla up min knakande käke. I slutet så pratar min tandläkare lite om vad det var för problem och att han skulle skicka vidare mig till en speciallist istället, sen frågar han också om nåt med tandpeng eller nåt, om jag typ hade tankar på att byta tandläkare, så säger hon tandskörteskan
" har du syskon sara ?"
allt börjar snurra och mitt hjärta pumpar..
"eehh..nej"
Jag sa nej ? vadå nej ? eller var det rätt att säga nej ? skulle jag sagt ja ? jag har ju en bror, men han är inte i livet längre. eller skulle jag sagt som det va? .... allt bra snurrade. Hon sa massa saker sen efter om varför typ och jag hörde ingenting av vad hon sa, bara nickade. allt blev helt konstigt.
sen sa min tandläkare lite av vad som skulle hända sen sa han " ha det så bra nu sara"..
Det är inte så konstigt att säga så men på något sätt kändes det som han visste om det med Eric, jag hade den känslan bara, för han hade ett speciellt tonfall när han sa så.. Och dessutom hade Eric varit hos honom en vecka innan olyckan, och eric har gått där hela livet. Han borde ju läsa tidningen så.. eller jag vet inte.. fick bara den känslan.
Iallafall, nu har jag ställts för den frågan för första gången efter olyckan och jag svarade nej. Det kändes sjukt konstigt att säga nej, jag vill ju säga ja ?
suck..
ha det bäst.
Puss ♥
Släpp mig
Släpp mig snälla, jag vill gråta, snälla låt mig. Det gör så ont att hålla dom inom mig. Låt dom komma. Släpp mig fri, släpp tårarna fria. Varför är dom kvar ? släpp ut dom ?! dom göra så ont, är tunga som sten i hjärtat.
Släpp mig.
Varför går det inte gråta ibland ? varför är det som om någon inte släpper ut dom ? Utan istället läggs dom som en stor klump och tynger hjärtat ? Du bara väntar och väntar på att tårarna ska komma men det kommer inga, det gör bara mer ont i hjärtat. precis som om när du är jätte förkyld och så behöver du nysa, det kliar jätte mycket i näsan och halsen, och gör massa konstiga miner, men det kommer ingen nys, det kliar bara ännu mer..
Var och sa till min tränare, rikard, idag att jag inte ska träna mer på året.. Och då får man veta att han ska sluta efter julen. negativt besked, eftersom jag hade tänkt att börja komma tillbaka i januari igen. Men nu är jag inte sugen över huvud taget. Om det inte kommer en ny tränare.. Men jag förstår honom varför han vill flytta hem till gotland igen, men jag kommer sakna honom.
Ännu en gång blir man lämnad av sin favorit tränare, ännu en gång. Saknar fortfarnade Danne, fan om han kunde komma tillbaka, fan vad nice det hade varit. Eller vad säger du Niklas ;D ?!
usch tung kväll ikväll.. Jag tror jag måste sova nu, somnade inte förens 2 igår.. om jag nu kan sova.. Vill bara åka härifrån nu ! orkar inte allt skolarbete och skit.
Längtar verkligen till den 13 december när vi åker till thailand, phuket i 2veckor. Fan vad skönt det ska bli, bara vara.´inte behöva tänka på något. bara va.. Slippa julen med, många tycker kanske jag är knäpp som säger så.. hade jag med tyckt egentligen, julen är ju underbar. Men nej inte nu, inte när Eric är borta. Vill inte ha nån Julafton utan Eric. Inga julklappar, inga släktträffar. Nej inte utan Eric. Nej. Det enda jag önskar mig i julklapp är Eric.
Eric Eric Eric Eric Eric och Eric.
Bror bror bror bror bror och Bror.
Om du ändå kunde komma tillbaka, vad lätt allt hade blivit.
Åh, tårar kan ni komma ?! snälla ?!
I början fick jag för mig att tårar inte betydde något, dem bara var några vattendroppar som rann ner för min kind, de ändrade ingenting. Men Nu har jag lärt mig, att dom betyder visst ! dom lättar smärtan, när det svämmar över av känslor kommer tårar. Man måste gråta har jag lärt mig. En sak som jag lärt mig i detta. Denna sorg. Blää. En av många sakar förmodligen.
Tårar betyder är min nya upptäckt.
Nä nu är jag trött. Ska sova, hoppas jag somnar direkt. annars blir det bara jobbigt. Tankar, tankar som snurrar.. Igår var det olyckan, varför hände det som hände ? Varför kunde ingen rädda honom? varför var det försent direkt ? Varför varför varför ?
...
Puss och kram,
ta hand om er ♥
Släpp mig.
Varför går det inte gråta ibland ? varför är det som om någon inte släpper ut dom ? Utan istället läggs dom som en stor klump och tynger hjärtat ? Du bara väntar och väntar på att tårarna ska komma men det kommer inga, det gör bara mer ont i hjärtat. precis som om när du är jätte förkyld och så behöver du nysa, det kliar jätte mycket i näsan och halsen, och gör massa konstiga miner, men det kommer ingen nys, det kliar bara ännu mer..
Var och sa till min tränare, rikard, idag att jag inte ska träna mer på året.. Och då får man veta att han ska sluta efter julen. negativt besked, eftersom jag hade tänkt att börja komma tillbaka i januari igen. Men nu är jag inte sugen över huvud taget. Om det inte kommer en ny tränare.. Men jag förstår honom varför han vill flytta hem till gotland igen, men jag kommer sakna honom.
Ännu en gång blir man lämnad av sin favorit tränare, ännu en gång. Saknar fortfarnade Danne, fan om han kunde komma tillbaka, fan vad nice det hade varit. Eller vad säger du Niklas ;D ?!
usch tung kväll ikväll.. Jag tror jag måste sova nu, somnade inte förens 2 igår.. om jag nu kan sova.. Vill bara åka härifrån nu ! orkar inte allt skolarbete och skit.
Längtar verkligen till den 13 december när vi åker till thailand, phuket i 2veckor. Fan vad skönt det ska bli, bara vara.´inte behöva tänka på något. bara va.. Slippa julen med, många tycker kanske jag är knäpp som säger så.. hade jag med tyckt egentligen, julen är ju underbar. Men nej inte nu, inte när Eric är borta. Vill inte ha nån Julafton utan Eric. Inga julklappar, inga släktträffar. Nej inte utan Eric. Nej. Det enda jag önskar mig i julklapp är Eric.
Eric Eric Eric Eric Eric och Eric.
Bror bror bror bror bror och Bror.
Om du ändå kunde komma tillbaka, vad lätt allt hade blivit.
Åh, tårar kan ni komma ?! snälla ?!
I början fick jag för mig att tårar inte betydde något, dem bara var några vattendroppar som rann ner för min kind, de ändrade ingenting. Men Nu har jag lärt mig, att dom betyder visst ! dom lättar smärtan, när det svämmar över av känslor kommer tårar. Man måste gråta har jag lärt mig. En sak som jag lärt mig i detta. Denna sorg. Blää. En av många sakar förmodligen.
Tårar betyder är min nya upptäckt.
Nä nu är jag trött. Ska sova, hoppas jag somnar direkt. annars blir det bara jobbigt. Tankar, tankar som snurrar.. Igår var det olyckan, varför hände det som hände ? Varför kunde ingen rädda honom? varför var det försent direkt ? Varför varför varför ?
...
Puss och kram,
ta hand om er ♥
Smärta
Fy fan vad ont det gör, hela tiden. Sjukt vad jag saknar dig brossan, Jag vet inte hur länge jag orkar hålla på såhär, gråta hela tiden när jag är själv, och sen när jag träffar folk kommer denna mask fram, måste le.. fast ibland mår jag faktiskt lite bra, vissa personer får mig att le på riktigt .. Det är skönt att ni finns<3 Men det är fan inte ofta nu för tiden,.. jag kan aldrig sitta själv längre, så fort jag gör det kommer tankarna och dränker mig.
Du kommer aldrig få träffa din bror igen!
Hur ont det gör går inte beskriva. Särskilt inte när man tänker på att han inte förtjänade detta, det gör så jävla ont i mig att han inte är här. Inte med sin familj som älskar honom. Jag saknar dig så Eric, jag vågar inte tänka på framtiden hur mycket jag kommer sakna dig då, nu är fortfarnade minnerna färska. Tänk när jag är 30, då skulle du varit 33 och inte alls sett ut så som jag alltid kommer minnas dig som, du hade förmodligen haft en familj och varit lycklig. Varför får du inte det ? du har aldrig gjort något dumt. Allt är så sjukt orättvisst. Allt känns så meningslöst, varför ska jag fortsätta leva för om inte Min bror får det ? Han förtjänar det tusen gånger mer än mig. Det är så orättvisst. jag vill inte !! Förstå, jag orkar inte. Inte utan Eric. jag vill verkligen inte !! Ge mig anledningar att leva.. Jag vet att du blir arg på mig nu Eric, att jag är duum som tänker såhär. Men jag kan inte rå för det, jag saknar dig så himla mycket att det går inte att förklara, och smärtan som kommer med saknaden går ännu mindre att förklara. varje dag är en kamp,. Det är en kamp att ta sig upp på morgonen, en kamp att ta sig från ett ställe till ett annat. En kamp att inte förstå.
Jag har inte förstått än. Jag har inte accepterat det än, det vet jag. Jag vet inte när jag kommer kunna göra det. Inte än iallafall. det vill jag inte. Jag vill bara bort från allt nu. Försvinna. Försvinna I drömmar till dig Brossan. Ta på dig, krama dig. prata med dig. Se ditt underbara leende.
Jag bär ditt halsband varje dag.
För på så sätt är du med mig överallt.
Halsbandet du fick i studentpresent av Mamma och pappa. Jag ville inte att dom skulle köpa det först, för massa dumma anledningar. men nu är jag så sjukt glad att dom inte lyssnade på mig, för det har hjälpt mig. På nätterna när jag gråter och när det gör som mest ont håller jag i det. Det ger mig styrka. Styrka att fortsätta.
Många som blivit berörda av detta, bl a min mamma, får massa minnen som far förbi i huvudet hela tiden. Jag får inte det, fråga mig inte varför. Det enda minnet som kommer upp hela tiden är din sista dag eric, 6september. Jag kommerbara ihåg den eftermiddagen, när jag kommer hem och mamma säger att jag ska laga mat till dig när du kommer hem från jobbet och sen be han tjutsa mig till träningen. Sen när du kommer hem ca 18.20 kommer du in genom dörren med ett stort leende och håller fram James bond filmen "nu var det den sista", eller nåt i den stilen sa du. Glad över att ha alla filmerna som du samlat med expressen. Jag skrattar åt dig och säger att maten är klar, du blir glad och lite förvånad för jag brukar aldrig göra mat. vi äter och jag frågar om du kan tjutsa mig, du säger först att du inte kan för du skulle ut till gemla till calle tror jag det var. Sen efter maten går du ut i garaget och fixar med nåt, efter att det ringt nån till dig säger du sen att du kan tjutsa mig. När vi är påväg till simhallen så frågar jag om ett visst ljud, så ler han bara på sitt stolta sätt, " det är turboljudet fattar du väl, när det släpper". Glömmer aldrig det leendet. Jag kommer aldrig glömma hur glad du var en dagen. Att den slutade så sjukt kommer jag aldrig förstå. Aldrig kommer 6 september någonsin bli en normal dag igen.
Aldrig kommer jag glömma dig.
Föralltid kommer jag komma ihåg dig med ett leende.
Du är älskad av mig förevigt.
Jag är en lillasyster. .
.. och kommer alltid vara.♥
Du kommer aldrig få träffa din bror igen!
Hur ont det gör går inte beskriva. Särskilt inte när man tänker på att han inte förtjänade detta, det gör så jävla ont i mig att han inte är här. Inte med sin familj som älskar honom. Jag saknar dig så Eric, jag vågar inte tänka på framtiden hur mycket jag kommer sakna dig då, nu är fortfarnade minnerna färska. Tänk när jag är 30, då skulle du varit 33 och inte alls sett ut så som jag alltid kommer minnas dig som, du hade förmodligen haft en familj och varit lycklig. Varför får du inte det ? du har aldrig gjort något dumt. Allt är så sjukt orättvisst. Allt känns så meningslöst, varför ska jag fortsätta leva för om inte Min bror får det ? Han förtjänar det tusen gånger mer än mig. Det är så orättvisst. jag vill inte !! Förstå, jag orkar inte. Inte utan Eric. jag vill verkligen inte !! Ge mig anledningar att leva.. Jag vet att du blir arg på mig nu Eric, att jag är duum som tänker såhär. Men jag kan inte rå för det, jag saknar dig så himla mycket att det går inte att förklara, och smärtan som kommer med saknaden går ännu mindre att förklara. varje dag är en kamp,. Det är en kamp att ta sig upp på morgonen, en kamp att ta sig från ett ställe till ett annat. En kamp att inte förstå.
Jag har inte förstått än. Jag har inte accepterat det än, det vet jag. Jag vet inte när jag kommer kunna göra det. Inte än iallafall. det vill jag inte. Jag vill bara bort från allt nu. Försvinna. Försvinna I drömmar till dig Brossan. Ta på dig, krama dig. prata med dig. Se ditt underbara leende.
Jag bär ditt halsband varje dag.
För på så sätt är du med mig överallt.
Halsbandet du fick i studentpresent av Mamma och pappa. Jag ville inte att dom skulle köpa det först, för massa dumma anledningar. men nu är jag så sjukt glad att dom inte lyssnade på mig, för det har hjälpt mig. På nätterna när jag gråter och när det gör som mest ont håller jag i det. Det ger mig styrka. Styrka att fortsätta.
Många som blivit berörda av detta, bl a min mamma, får massa minnen som far förbi i huvudet hela tiden. Jag får inte det, fråga mig inte varför. Det enda minnet som kommer upp hela tiden är din sista dag eric, 6september. Jag kommerbara ihåg den eftermiddagen, när jag kommer hem och mamma säger att jag ska laga mat till dig när du kommer hem från jobbet och sen be han tjutsa mig till träningen. Sen när du kommer hem ca 18.20 kommer du in genom dörren med ett stort leende och håller fram James bond filmen "nu var det den sista", eller nåt i den stilen sa du. Glad över att ha alla filmerna som du samlat med expressen. Jag skrattar åt dig och säger att maten är klar, du blir glad och lite förvånad för jag brukar aldrig göra mat. vi äter och jag frågar om du kan tjutsa mig, du säger först att du inte kan för du skulle ut till gemla till calle tror jag det var. Sen efter maten går du ut i garaget och fixar med nåt, efter att det ringt nån till dig säger du sen att du kan tjutsa mig. När vi är påväg till simhallen så frågar jag om ett visst ljud, så ler han bara på sitt stolta sätt, " det är turboljudet fattar du väl, när det släpper". Glömmer aldrig det leendet. Jag kommer aldrig glömma hur glad du var en dagen. Att den slutade så sjukt kommer jag aldrig förstå. Aldrig kommer 6 september någonsin bli en normal dag igen.
Aldrig kommer jag glömma dig.
Föralltid kommer jag komma ihåg dig med ett leende.
Du är älskad av mig förevigt.
Jag är en lillasyster. .
.. och kommer alltid vara.♥
Lördag
Halloj,
Japp idag är det lördag, och jag har inte skrivit här på ett tag, vet inte varför har bara blivit så..
I mitt förra inlägg skrev jag ju att jag tror jag fått mer typ "makt" över min gråt.. men jag hade nog fel, tårarna komer när fan dom vill.. Natten efter jag skrivit förra inlägget grät jag riktigt mycket, har inte gråtit så mycket sen precis efter olyckan tror jag. grät först själv i min säng men gick sen in till mam och pap och grät ut där och sov sen där. I mammas eller pappas famn finns en trygghet som jag inte skulle klara mig utan nu i detta läget. Har sovit dåligt hela veckan och varit trött hela veckan och har varit sjuk med :/ usch..
Har precis lämnat av viktor vid stationen, han har varit här sen igår :) myys på han <3 Älskar dig.
Snart kommer brudarna också, Emma Evelina och Olivia :) Fest sen förmodligen.. (Y)
Nehe, nu ska jag lyssna på musik och bli lite piggare :D
Pusspuss, ta hand om dig ♥
Japp idag är det lördag, och jag har inte skrivit här på ett tag, vet inte varför har bara blivit så..
I mitt förra inlägg skrev jag ju att jag tror jag fått mer typ "makt" över min gråt.. men jag hade nog fel, tårarna komer när fan dom vill.. Natten efter jag skrivit förra inlägget grät jag riktigt mycket, har inte gråtit så mycket sen precis efter olyckan tror jag. grät först själv i min säng men gick sen in till mam och pap och grät ut där och sov sen där. I mammas eller pappas famn finns en trygghet som jag inte skulle klara mig utan nu i detta läget. Har sovit dåligt hela veckan och varit trött hela veckan och har varit sjuk med :/ usch..
Har precis lämnat av viktor vid stationen, han har varit här sen igår :) myys på han <3 Älskar dig.
Snart kommer brudarna också, Emma Evelina och Olivia :) Fest sen förmodligen.. (Y)
Nehe, nu ska jag lyssna på musik och bli lite piggare :D
Pusspuss, ta hand om dig ♥
Gråt ?
Hejhopp.
Jag har kommit på att jag kan inte plugga på kvällarna längre, när jag kommer hem från skolan är jag så sjukt trött och orkar igenting annat än sova :/ blää.. Har prov imorgon med, samhällsprov. Som skulle gjorts förra tisdagen men jag var sjuk då :/ och fan jag kan typ inte det för jag orkar inte plugga nu. Men man hoppas på G iallafall. Nä fan nu börjar jag bli som jennjaj, bara skriver att jag måste plugga hela tiden x) haha ;P
Nä men förhoppningsvis går det bra på provet imorgon för imorgon är det en bra dag :D EMMAS FÖDELSDAG ! woho :) sen kanske viktor kommer hit med också för han har studiedag imorgon, men man får se om han orkar ta sig hit ;D Sen också komma Danne hem imorgon med efter en vecka i solen (Y) och han kommer vara meeega brun och jag kommer bli avis ^^ ,.. Så imorgon är det banne mig en bra dag :D
Nånting jag har märkt nu senaste tiden, typ bara senaste veckan så har "min sorg" ändrats lite. asså, eller iallafall min "gråt". Innan så bara kom tårarna när dom ville, ibland satt jag och kolla på en bild och bara ville gråta men inga tårar kom.. och ibland satt jag och gjorde ingenting och plötsligt bröt ihop. Självklart är det fortfarnade så, men på nåt sätt känns det lite som jag kan "styra" det lite mer. som om jag sitter och kollar på en bild nu, och börjar tänka på honom, var vi gjort tillsammans, eller på olyckan. då vrids kniven i hjärtat några varv och tårarna rinner ner för kinden och detta varför? dyker upp igen. så var det inte alltid innan..
Men någonting jag alltid gråter, det är när jag läser saker mamma skriver. T.ex på hennes hemsida, www.tillminneavericlind.dinstudio.se, så skriver hon dagbok nästan varje dag tror jag. Det gör så ont. För hon beskriver inte bara känslorna man har själv utan andra med, mammakänslor. Att förlora ett barn. och andra saker hon skriver om eric på hemsidan, gör så ont att läsa men samtidigt älskar jag att läsa om Eric, prata om honom, titta på kort eller filmer på honom. Han är fortfarande en del av mig och vår familj och kommer alltid vara. så enkelt är det. Vi är inte 3, vi är 4 i familjen Lind. Så om ni känner för att gråta, läs på min mammas hemsida: www.tillminneavericlind.dinstudio.se .
Det här är vi fyra, på Erics student.
tryck på bilden för att se den större.
Nu tog orden slut, de gör det ibland.
Ha det bäst.
Puss ♥
Jag har kommit på att jag kan inte plugga på kvällarna längre, när jag kommer hem från skolan är jag så sjukt trött och orkar igenting annat än sova :/ blää.. Har prov imorgon med, samhällsprov. Som skulle gjorts förra tisdagen men jag var sjuk då :/ och fan jag kan typ inte det för jag orkar inte plugga nu. Men man hoppas på G iallafall. Nä fan nu börjar jag bli som jennjaj, bara skriver att jag måste plugga hela tiden x) haha ;P
Nä men förhoppningsvis går det bra på provet imorgon för imorgon är det en bra dag :D EMMAS FÖDELSDAG ! woho :) sen kanske viktor kommer hit med också för han har studiedag imorgon, men man får se om han orkar ta sig hit ;D Sen också komma Danne hem imorgon med efter en vecka i solen (Y) och han kommer vara meeega brun och jag kommer bli avis ^^ ,.. Så imorgon är det banne mig en bra dag :D
Nånting jag har märkt nu senaste tiden, typ bara senaste veckan så har "min sorg" ändrats lite. asså, eller iallafall min "gråt". Innan så bara kom tårarna när dom ville, ibland satt jag och kolla på en bild och bara ville gråta men inga tårar kom.. och ibland satt jag och gjorde ingenting och plötsligt bröt ihop. Självklart är det fortfarnade så, men på nåt sätt känns det lite som jag kan "styra" det lite mer. som om jag sitter och kollar på en bild nu, och börjar tänka på honom, var vi gjort tillsammans, eller på olyckan. då vrids kniven i hjärtat några varv och tårarna rinner ner för kinden och detta varför? dyker upp igen. så var det inte alltid innan..
Men någonting jag alltid gråter, det är när jag läser saker mamma skriver. T.ex på hennes hemsida, www.tillminneavericlind.dinstudio.se, så skriver hon dagbok nästan varje dag tror jag. Det gör så ont. För hon beskriver inte bara känslorna man har själv utan andra med, mammakänslor. Att förlora ett barn. och andra saker hon skriver om eric på hemsidan, gör så ont att läsa men samtidigt älskar jag att läsa om Eric, prata om honom, titta på kort eller filmer på honom. Han är fortfarande en del av mig och vår familj och kommer alltid vara. så enkelt är det. Vi är inte 3, vi är 4 i familjen Lind. Så om ni känner för att gråta, läs på min mammas hemsida: www.tillminneavericlind.dinstudio.se .
Det här är vi fyra, på Erics student.
tryck på bilden för att se den större.
Nu tog orden slut, de gör det ibland.
Ha det bäst.
Puss ♥
Viktor<3
Tjeena,
Just nu sitter jag i skolan, ska nog göra nåt vettigt, plugga nåt. Eftersom alla andra är och gör prov i specialidrotten nu, som jag ska göra nästa gång istället för jag hade inga papper och blabla ^^ och nästa lektion är inte förän tolv. Men först kan man ju skriva lite här, sumera helgen :)
I lördags var jag ju med brudarna, stack även till emma på kvällen. VI hade myskväll och, haha ah Emma lekte lite om man säger så, SKRÄCK. Woho olivia blev inte lite rädd, hah det var kul som fan :) Glömt hur kul man kan ha med er tjejer, Emma olivia Evelina <3
Sen igår stack jag till värnamo, till viktor. Det var mys, kikade lite film och bara tog det lugnt. Älskar dig ponken <3
Hade lite svårt att somna igår kväll med, vet inte varför. Men då börjar man alltid tänka. Jag började tänka på framtiden, en framtid utan Eric. Det enda jag kunde se var tårar. Jag försökte föreställa mig min familj. Att jag hade små barn. Men då blev det bara fler tårar, För min bror kommer aldrig få barn. Kommer aldrig få uppleva det. Han skulle blivit sån grymt bra pappa. Men den personligheten, gud det är inte många som är så godhjärtade. Ibland får jag dåligt samvete, för det är inte rätt. Jag är inte ens hälften så godhjärtat som min bror. Varför var det han ?Varför hände det honom? Han förtjänade fan inte detta. Han om någon förtjänade ett långt och lyckligt liv.
Att jag och min familj och alla hans vänner nu ska leva utan honom, hur fan ska det gå?
Vem ska hjälpa mig ?
Det går inte att ersätta dig Eric. För det första vill jag absolut inte det och sen så skulle det inte gå heller. Det finns ingen som du. Att jag aldrig sa till dig hur mycket jag älskar dig ångrar jag. Hur tacksam jag är för allt. Hur glad jag är för alla år med dig, Även om det var för få.
Hur ska vi nu fira våra födelsedagar Eric ?
Du fyller 6dagar innan mig. De senaste åren har vi alltid firat våra födelsedagar tillsammans. Hur ska jag kunna fira min nu utan din ? nej, jag vill inte fylla år mer. Inte utan dig. Hur ska vi kunna fira jul utan dig ? Nej jag vill inte. Alla mina jular har jag haft med dig. Ska de bara ta slut ? nej, Syskon delar man inte på. NEJ! Eric kan du fatta hur mycket jag saknar dig.
Hur vet vi att du mår bra ?
Vad händer efter döden? det sägs ju att goda människor kommer till himlen. om det är så är jag 100% säker på att du är det. Men tänk om det inte är så ? Tänk om du lider ? tänk om det är som mamma sa, att du vill komma tillbaka men du kan inte! Det gör så ont i mig att tänka så. -tänk om du har ont.
Innan olyckan tänkte jag ofta på hur du och jag skulle hålla kontakten och vara nära syskon hela livet. att våra barn skulle växa upp tillsammans. att vi skulle växa upp tillsammans. tillsammans bli gamla. Gå igenom sorg och glädje tillsammans. Den enda riktiga tryggheten jag har nu är mamma och pappa. Och en dag kommer de också försvinna. Hur ska jag klara det ensam då ? vi skulle varit tillsammans och stöttat varandra.
Jag är rädd hela tiden.
För någon dag sedan kom mamma gående till mitt rum efter att varit hos dig, din grav, och så sakta "älskling", sen var det en paus. precis som om hon skulle säga något hemskt. Mitt hjärta började slå jätte fort och jag kände hur jag spände hela kroppen och rädslan för vad hon skulle säga.. Så kommer de ljuvliga orden " det är kallt ute, vi måste ha mycket kläder på oss när vi ska ut till huseby". Vilken lättnad. Jag sa till mamma att hon aldrig skulle skrämma mig så igen, hon fattade givetvis inget, hon hade inte skrämt mig ? så fick jag förklara. Usch. den känslan jag hade morgonen då mamma berättade. Aldrig vill jag ha den igen. Jag var så rädd att jag skulle få uppleva den igen när mamma sa så.
Jag hoppas innerligt att ingen av er behöver eller behövt uppleva den känslan..
Nu ropar amanda och chrisitine att vi ska äta. Jahopp.
Ta hand om er, och om varandra.
Puss ♥
Just nu sitter jag i skolan, ska nog göra nåt vettigt, plugga nåt. Eftersom alla andra är och gör prov i specialidrotten nu, som jag ska göra nästa gång istället för jag hade inga papper och blabla ^^ och nästa lektion är inte förän tolv. Men först kan man ju skriva lite här, sumera helgen :)
I lördags var jag ju med brudarna, stack även till emma på kvällen. VI hade myskväll och, haha ah Emma lekte lite om man säger så, SKRÄCK. Woho olivia blev inte lite rädd, hah det var kul som fan :) Glömt hur kul man kan ha med er tjejer, Emma olivia Evelina <3
Sen igår stack jag till värnamo, till viktor. Det var mys, kikade lite film och bara tog det lugnt. Älskar dig ponken <3
Hade lite svårt att somna igår kväll med, vet inte varför. Men då börjar man alltid tänka. Jag började tänka på framtiden, en framtid utan Eric. Det enda jag kunde se var tårar. Jag försökte föreställa mig min familj. Att jag hade små barn. Men då blev det bara fler tårar, För min bror kommer aldrig få barn. Kommer aldrig få uppleva det. Han skulle blivit sån grymt bra pappa. Men den personligheten, gud det är inte många som är så godhjärtade. Ibland får jag dåligt samvete, för det är inte rätt. Jag är inte ens hälften så godhjärtat som min bror. Varför var det han ?Varför hände det honom? Han förtjänade fan inte detta. Han om någon förtjänade ett långt och lyckligt liv.
Att jag och min familj och alla hans vänner nu ska leva utan honom, hur fan ska det gå?
Vem ska hjälpa mig ?
Det går inte att ersätta dig Eric. För det första vill jag absolut inte det och sen så skulle det inte gå heller. Det finns ingen som du. Att jag aldrig sa till dig hur mycket jag älskar dig ångrar jag. Hur tacksam jag är för allt. Hur glad jag är för alla år med dig, Även om det var för få.
Hur ska vi nu fira våra födelsedagar Eric ?
Du fyller 6dagar innan mig. De senaste åren har vi alltid firat våra födelsedagar tillsammans. Hur ska jag kunna fira min nu utan din ? nej, jag vill inte fylla år mer. Inte utan dig. Hur ska vi kunna fira jul utan dig ? Nej jag vill inte. Alla mina jular har jag haft med dig. Ska de bara ta slut ? nej, Syskon delar man inte på. NEJ! Eric kan du fatta hur mycket jag saknar dig.
Hur vet vi att du mår bra ?
Vad händer efter döden? det sägs ju att goda människor kommer till himlen. om det är så är jag 100% säker på att du är det. Men tänk om det inte är så ? Tänk om du lider ? tänk om det är som mamma sa, att du vill komma tillbaka men du kan inte! Det gör så ont i mig att tänka så. -tänk om du har ont.
Innan olyckan tänkte jag ofta på hur du och jag skulle hålla kontakten och vara nära syskon hela livet. att våra barn skulle växa upp tillsammans. att vi skulle växa upp tillsammans. tillsammans bli gamla. Gå igenom sorg och glädje tillsammans. Den enda riktiga tryggheten jag har nu är mamma och pappa. Och en dag kommer de också försvinna. Hur ska jag klara det ensam då ? vi skulle varit tillsammans och stöttat varandra.
Jag är rädd hela tiden.
För någon dag sedan kom mamma gående till mitt rum efter att varit hos dig, din grav, och så sakta "älskling", sen var det en paus. precis som om hon skulle säga något hemskt. Mitt hjärta började slå jätte fort och jag kände hur jag spände hela kroppen och rädslan för vad hon skulle säga.. Så kommer de ljuvliga orden " det är kallt ute, vi måste ha mycket kläder på oss när vi ska ut till huseby". Vilken lättnad. Jag sa till mamma att hon aldrig skulle skrämma mig så igen, hon fattade givetvis inget, hon hade inte skrämt mig ? så fick jag förklara. Usch. den känslan jag hade morgonen då mamma berättade. Aldrig vill jag ha den igen. Jag var så rädd att jag skulle få uppleva den igen när mamma sa så.
Jag hoppas innerligt att ingen av er behöver eller behövt uppleva den känslan..
Nu ropar amanda och chrisitine att vi ska äta. Jahopp.
Ta hand om er, och om varandra.
Puss ♥
Trötter :)
Helloj
Idag har jag mått mycket bättre :) Dagen började med att sticka till stan med Eve, sedan hittade vi Emma och Olivia där med, så gick vi runt lite. Det var mys, länge sen det var vi fyra :) förut var vi oskiljaktiga ;D Men det var kul att va med er tjejer <3 Sen gick jag och Emma hem till henne, och som vanligt fick man lite pommes där :D mumma ^^ Sen masserade Emma mig, och vet ni va, MED MATOLJA. jo menvisst, skönt var det men ofta matolja då haha :) Nu sitter jag här, ska kanske till emma sen igen. Mysa lite. Får se om jag orkar är as trött :/
Nehe nu ska jag nog ta och kolla tågtidtabellerna till värnamo, ska nog åka till Viktor<3 imorgon..
Ha det bäst <3
Puss,
Idag har jag mått mycket bättre :) Dagen började med att sticka till stan med Eve, sedan hittade vi Emma och Olivia där med, så gick vi runt lite. Det var mys, länge sen det var vi fyra :) förut var vi oskiljaktiga ;D Men det var kul att va med er tjejer <3 Sen gick jag och Emma hem till henne, och som vanligt fick man lite pommes där :D mumma ^^ Sen masserade Emma mig, och vet ni va, MED MATOLJA. jo menvisst, skönt var det men ofta matolja då haha :) Nu sitter jag här, ska kanske till emma sen igen. Mysa lite. Får se om jag orkar är as trött :/
Nehe nu ska jag nog ta och kolla tågtidtabellerna till värnamo, ska nog åka till Viktor<3 imorgon..
Ha det bäst <3
Puss,
well, ..
Egentligen så vet jag inte vad jag ska skriva nu när jag börjar, men får hoppas på att orden kommer, men Hej iaf!
kan börja med att jag precis kommit hem, varit och kollat film på kansliet med nårra av simmarbrudarna :) trevligt var det. vi kollade på forrest gump, mys :)
Jag är ju simmare för de som inte vet,.. simning är fan en livstil, jag har tänkt på det, det är ingen sport, att simma är en livsstil. haha.. och den livsstilen har jag haft, sisådär 7år.
resten av dagen. ingen höjdare.
Vaknade imorse när mamma kom in till mig 08.10 ungefär, dags att stiga upp. träning 9-11 ( med skolan).. Jag gick upp satte mig vid frukostbordet som var dukat, åt. trött som fan och mådde kasst. Så bestämde mig för att gå och lägga mig igen. Vilket jag gjorde och sov till klockan 12 ungefär. Denna gången jag vaknade mådde jag inte bättre heller. Riktig skit dag var påväg kände jag. Och efter ett tag uppe märktes det att det var samma för mamma. Så riktigt slappe dag blev det. Mamma och jag åt pizza också. Pratade rätt mycket.
Hela morgonen hade jag gått runt med en klump i halsen, du vet som precis när man börjar gråta. Men inga tårar hade kommit.. Föräns jag satte mig med mamma och skulle äta, jag sjöng lite och plötsligt kom jag och tänka på mormor, och eric. Om när Kusin Lina berättade hur mormor reagerat när dom berättade för henne. ".. att se mormors ögon.. det var lixom.. ". Lina sa inga specialla ord, men jag förstod. Hennes gråt dränkte hennes ord, men tårar talar också.
När jag skulle berätta detta vad Lina sagt för mamma så brast det totalt för mig. Äntligen tårar.
Mamma och pratade mycket om Eric. Sen också en bok som hon precis läst ut, "När tiden stannar" heter den, handlar om En person som förlorade två av sina tre barn och sin man i tsunamin. Om att hon kände igen sen i många tillfällen, känslor. Men också hur olika dom var som personer, min mamma och hon som skrivit boken alltså.
Efter den pratstunden har jag börjat gråta för ingeting idag. Vissa dagar är såna. Vissa dagar kan jag inte gråta alls. Så är vårt liv nu, upp och ner hela tiden. Varje ny dag kan man aldrig veta vad som väntar en. Det var som i onsdags kväll, jag kände mig verkligen skit när jag skulle sova på kvällen och tänkte att jag orkar nog inte gå till skolan imorgon heller( varit hemma tisdag onsdag), men sen när jag vaknade på morgonen mådde jag bra, jag kom på mig själv att tänka " jag mådde ju skit i gårkväll, hur kan jag må så bra nu då?" .. Men men, man får helt enkelt ta det för vad det är.
Planera är inte heller något som man kan göra numera, för man vet aldrig hur man ska må den dagen.
Jag hatar att tänka på framtiden just nu. Ärligt talat ser jag ingen framtid utan min bror, mitt enda syskon.
Jag hatar att bestämma saker, som tex simningen. Att bestämma om man ska tävla då eller inte kan jag inte. om jag ska träna imorgon orkar jag inte bestämma. Nä usch.. Det är så mycket man skjuter ifrån sig känner jag. Eller jag iaf.
Idag är en sån dag man inte gör något, man bara är hemma och gör inget alls. Tiden går utan att man tänker på det, och plötsligt är dagen slut. Ont gör det också. I hjärtat. som om man går runt och har en stor sten inuti hjärtat, och stenen väger mer än du orkar bära. Du orkar alltså inte göra nånting. Du låter bara tiden gå. I väntan på en ny dag, och hoppet på att den ska vara lättare.. Blir det lättare imorgon?
Nånting som är helt klart, Jag saknar Eric. Så sjukt mycket.
Detta är Eric, min kära bror. Sommaren 2005.
Går det att bli finare ? nej.
Gud vad jag saknar dig.
ta hand om er,
Puss ♥
kan börja med att jag precis kommit hem, varit och kollat film på kansliet med nårra av simmarbrudarna :) trevligt var det. vi kollade på forrest gump, mys :)
Jag är ju simmare för de som inte vet,.. simning är fan en livstil, jag har tänkt på det, det är ingen sport, att simma är en livsstil. haha.. och den livsstilen har jag haft, sisådär 7år.
resten av dagen. ingen höjdare.
Vaknade imorse när mamma kom in till mig 08.10 ungefär, dags att stiga upp. träning 9-11 ( med skolan).. Jag gick upp satte mig vid frukostbordet som var dukat, åt. trött som fan och mådde kasst. Så bestämde mig för att gå och lägga mig igen. Vilket jag gjorde och sov till klockan 12 ungefär. Denna gången jag vaknade mådde jag inte bättre heller. Riktig skit dag var påväg kände jag. Och efter ett tag uppe märktes det att det var samma för mamma. Så riktigt slappe dag blev det. Mamma och jag åt pizza också. Pratade rätt mycket.
Hela morgonen hade jag gått runt med en klump i halsen, du vet som precis när man börjar gråta. Men inga tårar hade kommit.. Föräns jag satte mig med mamma och skulle äta, jag sjöng lite och plötsligt kom jag och tänka på mormor, och eric. Om när Kusin Lina berättade hur mormor reagerat när dom berättade för henne. ".. att se mormors ögon.. det var lixom.. ". Lina sa inga specialla ord, men jag förstod. Hennes gråt dränkte hennes ord, men tårar talar också.
När jag skulle berätta detta vad Lina sagt för mamma så brast det totalt för mig. Äntligen tårar.
Mamma och pratade mycket om Eric. Sen också en bok som hon precis läst ut, "När tiden stannar" heter den, handlar om En person som förlorade två av sina tre barn och sin man i tsunamin. Om att hon kände igen sen i många tillfällen, känslor. Men också hur olika dom var som personer, min mamma och hon som skrivit boken alltså.
Efter den pratstunden har jag börjat gråta för ingeting idag. Vissa dagar är såna. Vissa dagar kan jag inte gråta alls. Så är vårt liv nu, upp och ner hela tiden. Varje ny dag kan man aldrig veta vad som väntar en. Det var som i onsdags kväll, jag kände mig verkligen skit när jag skulle sova på kvällen och tänkte att jag orkar nog inte gå till skolan imorgon heller( varit hemma tisdag onsdag), men sen när jag vaknade på morgonen mådde jag bra, jag kom på mig själv att tänka " jag mådde ju skit i gårkväll, hur kan jag må så bra nu då?" .. Men men, man får helt enkelt ta det för vad det är.
Planera är inte heller något som man kan göra numera, för man vet aldrig hur man ska må den dagen.
Jag hatar att tänka på framtiden just nu. Ärligt talat ser jag ingen framtid utan min bror, mitt enda syskon.
Jag hatar att bestämma saker, som tex simningen. Att bestämma om man ska tävla då eller inte kan jag inte. om jag ska träna imorgon orkar jag inte bestämma. Nä usch.. Det är så mycket man skjuter ifrån sig känner jag. Eller jag iaf.
Idag är en sån dag man inte gör något, man bara är hemma och gör inget alls. Tiden går utan att man tänker på det, och plötsligt är dagen slut. Ont gör det också. I hjärtat. som om man går runt och har en stor sten inuti hjärtat, och stenen väger mer än du orkar bära. Du orkar alltså inte göra nånting. Du låter bara tiden gå. I väntan på en ny dag, och hoppet på att den ska vara lättare.. Blir det lättare imorgon?
Nånting som är helt klart, Jag saknar Eric. Så sjukt mycket.
Detta är Eric, min kära bror. Sommaren 2005.
Går det att bli finare ? nej.
Gud vad jag saknar dig.
ta hand om er,
Puss ♥
Jag, lite iallafall.
Har inget att göra, så kan lika gärna skriva här lite då, komma igång lite:)
kanske ska skriva lite om mig själv. För dem som inte vet vem jag är.
Om du inte fattat det än så heter jag Sara ^^ kommer från växjö. I lilla öjaby bor jag, med mamma och pappa.. och nu kommer jag till det jag skulle skrivit i slutet egentligen, men skit samma får bli nu.
- skulle viljat skriva att jag bor med min bror Eric med. Vilket jag har gjort tills den 6 september 2007, men där tog det slut, Min underbara bror omkom i en bilolycka. Endast 19 år gammal. 19 år 1 månad och 9 dagar för att vara exakt.
Som jag skrev i första inlägget kommer det jag skriver mycket vara om min bror, Eric. Nu förstår du nog varför. Att skriva har många sagt är bra, och jag tycker också det. och jag valde detta sättet.
Idag är det 10 veckor sen. Och jag har fortfarande inte förstått att han är borta. Det vill jag inte heller, fast jag vet att jag måste för att kunna gå vidare i livet.
Nu ringde det på dörren, tror det är pojkarna, Erics bästa vänner, som kommer och hälsar på. Vilket dom gör ibland, vilket vi tycker om. därför ska jag gå ner och försöka vara lite social Iaf :)
Jag berättar mer någon annan gång, Ha det bäst.
Puss ♥
kanske ska skriva lite om mig själv. För dem som inte vet vem jag är.
Om du inte fattat det än så heter jag Sara ^^ kommer från växjö. I lilla öjaby bor jag, med mamma och pappa.. och nu kommer jag till det jag skulle skrivit i slutet egentligen, men skit samma får bli nu.
- skulle viljat skriva att jag bor med min bror Eric med. Vilket jag har gjort tills den 6 september 2007, men där tog det slut, Min underbara bror omkom i en bilolycka. Endast 19 år gammal. 19 år 1 månad och 9 dagar för att vara exakt.
Som jag skrev i första inlägget kommer det jag skriver mycket vara om min bror, Eric. Nu förstår du nog varför. Att skriva har många sagt är bra, och jag tycker också det. och jag valde detta sättet.
Idag är det 10 veckor sen. Och jag har fortfarande inte förstått att han är borta. Det vill jag inte heller, fast jag vet att jag måste för att kunna gå vidare i livet.
Nu ringde det på dörren, tror det är pojkarna, Erics bästa vänner, som kommer och hälsar på. Vilket dom gör ibland, vilket vi tycker om. därför ska jag gå ner och försöka vara lite social Iaf :)
Jag berättar mer någon annan gång, Ha det bäst.
Puss ♥
blogg
Hejhopp,
nu var det då tänkt att jag skulle testa mig på detta, att skriva blogg. vi får se hur det går ^^
Denna bloggen kommer nog handla mycket om hur mitt liv är just nu.. kommer använda denna till att skriva av mig på något sätt. tror det behövs. Mycket kommer nog handla om min bror, Eric.
Hörs&ses.
nu var det då tänkt att jag skulle testa mig på detta, att skriva blogg. vi får se hur det går ^^
Denna bloggen kommer nog handla mycket om hur mitt liv är just nu.. kommer använda denna till att skriva av mig på något sätt. tror det behövs. Mycket kommer nog handla om min bror, Eric.
Hörs&ses.
pusss
