Sara Lind

Jag har försökt komma på hur jag ska formulera mig och säga vad detta är, men kommer inte på något vettigt. Det är en text i allafall som skrevs av Stefan Nilsson efter Erics olycka i smålandsposten. Han har intervjuat tre av Erics kompisar. Läs själva. Några har säkert läst den när den var i tidningen, men jag hade inte läst den på länge och kom på att jag kunde lägga ut den här. Jag kommer ihåg att det var många korkade människor som kommenterat, skrev saker som dem inte hade en aning om. Antagaden som var felaktiga och gör ont för dom närstående, så ni som kommenterar olika saker utan att tänka er för, TÄNK ER FÖR!
Jag är inte säker på att kommentarerna var under denna text, kan varit en annan också om erics olycka. Nu står inga kommentarer kvar.
Läs den.
http://www.smp.se/nyheter/motor/sorgens-ogonblick(306708).gm

Puss och kram

Har inte orkat skriva nåt sen fredags nu, jag som hade varit så duktig och kommit igång och skriva typ 2 ggr per dag x) Men har inte orkat, men imorgon är det skola igen och då kommer det nog bli att jag skriver lite då och då på håltimmarna eller när jag inte har något att göra :)

Idag har jag bara latat mig som jag typ gör varje söndag. Eller först vaknade jag jämte min daniel, älskar att vakna jämte honom, Även om han alltid typ sover och orkar inte mysa när jag vaknar så brukar jag alltid krypa intill honom ändå så han måste mysa lite, hihih. Att vakna jämte honom är det bästa möjliga sättet att vakna på. Är alltid på bra humör när jag vaknar då! Sen är han så sjukt söt när han är nyvaken också :D
Förresten på tal om honom, så ringde han mig typ för en halv timme sen och då var han påväg till gymmet i gemla?! Han är lite trög ibland, träna vid tio på kvällen skulle jag aldrig få för mig att göra ibland iallafall, men det är Daniel det. Tror han är med björn med, dem är lite sjuka ibland :)

Egentligen borde jag ha gjort lite historia idag, men vart för trött och lat. Så få bli att jag gör den imorgon. Ser verkligen inte fram emot att börja göra dem första läxorna. Blääe. Aja, det måste göras!




Min Daniel ♥:)
Hihi.

Jag sitter och håller på med lite matte och tittade nyss ut och såg att det redan är mörkt ute. Usch säger jag för det, jag hatar mörker om det inte är när jag ska sova. Allt ser så tråkigt ut i mörker tycker jag. Trots att sommaren precis håller på att närma sig sitt slut längtar jag redan till nästa sommar. Jag tror inte heller, eller jag vet att jag inte är ensam om att tycka att sommaren är bäst. Allt blir så mycket mer positivt och glatt. Solljus är något jag är beroende av. Detta är något min mamma är exakt likadan i så snart nu när mörkret börjar komma, kommer hon att börja säga att hon vill åka utomlands och att hon längtar till Thailand resan. Vilket jag också kommer göra förmodligen^^

Nähä nu ska jag nog fortsätta göra lite matte, sen ska jag nog titta lite på las vegas och bara lata mig resten av dagen. Var riktigt trött när jag kom hem vid 7 tiden efter att slutat skolan vid 4 sen tränat direkt efter.Men jag trivs mycket mer med att träna såhär på eftermiddagarna. Sen är det ju träning imorgon på morgonen med vfg också. Börjar kännas lite bättre nu med simningen, saknar Jenny och Niklas bara i bassängen.

Pusss pusss ♥
& bye.

Imorse hade jag och mamma ett litet "möte" men min gamla klassföreståndare och den nya för att prata lite om hur skolan ska funka i år och hur jag vill ha det. Vissa kanske tycker att jag borde behandlas som vilken annan skolelev som helst. Men detta kan jag säga till dig, att precis har förlorat en bror och att hantera allt i skolan plus allt annat i livet är inte lätt.
Jag har i allafall haft väldigt tur än så länge när det gäller att lärarna har varit förstående och om jag varit borta en tid så kan dom säga det viktigaste till mig jag ska göra istället för ösa infomation över mig om allt jag missat. Det finns dom lärarna som inte har förståelse över huvud taget, och dom skulle behöva få lite infomation om hur det är att förlora någon nära när man är ung! Men som sagt det har inte hänt mig och det är jag väldigt glad över, men nu har jag fått massa nya lärare och dom h'är är då helt omedvetna om det här och det var väl en av anledningarna till varför vi hade detta möte. Nu har vi iallafall pratat igenom det lite och det känns bra än så länge, dem nya lärarna verkar bra och snälla. Så förhoppningsvis ska detta skolår och funka trots omständigheterna.

Nu sitter jag i skolan och har hål. Så nu måste jag göra lite historia, fick en uppgift imorse som jag missade pga "mötet".

Puss and bye, take care.

Ibland tycket jag Sverige borde lägga till Regn på sitt namn, Regnsverige.
Nu har hösten börjat, och det regnar, regnar och återigen regnar. Och jag gillar det INTE! Särskilt inte när man ska cykla hem och regnet öser ner. Näe, sommar och sol det är vad jag gillar. Skulle verkligen vilja åka iväg med älskligen till något ställe med mycket sol. Men Jag har då inga pengar så det blir nog inte med det, så är livet när man inte sommarjobbar ;) Fast jag ska ju till Thailand om endast 3 månader^^ det kommer bli grymt skönt !

Nehe nu ska jag nog hitta på nåt.. inte vet jag vad men min älskling kommer sen vid åtta tiden :)

Puss&bye

japp japp, idag är det mandas dag. Min kära klasskompis! grattis till dig :) Vi har precis sjungt lite för henne, med våra otroligt fina röster :D

Grattis !

Jag saknar dig så hela tiden. 

 Det blev ingen träning.  Nej, för jag har kommit fram till att jag kan inte träna på kvällarna längre, om jag ska kunna träna måste jag göra det direkt efter skolan på eftermiddagarna. Det finns möjlighet till detta, fast problemet är att jag slutar skolan så sent varje dag, men förhoppningsvis ska det lösas. ska prata med tune imorgon.
jag måste göra såhär för varje gång jag kommer hem och sen ska träna känner jag inte för det över huvud taget och jag blir trött och bara blä. Så näe, då är det bättre att skita i kvällarna helt.

Det blir nog bra :)
Puss and bye

Konstigt, men sant. Efter inlägget igår när gått och lagt mig kom  den där igenkännande känslan av panik som sen över går till smärta som i sin tur går över till tårar. Så kudden min fick några droppar på sig igår, efter ett långt uppehåll. Kändes nästan lite konstigt att gråta samtidigt som jag kände igen det så väl.  Som tur väl var varade inte "anfallet" särskilt länge utan jag kunde somna runt 1 tiden och sov sedan gott.  var fortfarande på ganska dåligt humör när vaknade och satt i duschen istället för att äta frukost . Brukar aldrig skippa frukosten men jag orkade bara inte idag och sen visste jag att jag bara hade en lektion sen lunch. Dagen har varit sådär bra men ju längre det gått destu bättre humör blev jag på. 

Snart ska jag ta bussen hem sen är det första träningen på kvällen vid halv åtta.

Puss and bye

Jajamensan, inne på andra skol veckan nu. Eller första veckan med riktiga lektioner egentligen. Och jag känner mig, ganska redo faktiskt. Ett sommarlov utan jobb eller träning var verkligen vad jag behövde. Jag känner mig ganska pigg och mår hyffsat, tanken kommer dock väldigt ofta, " snart ett år sen". och den tanken gör väldigt ont kan jag meddela. Men en så länge har jag inte "trillat ner" i värsta. Jag har en förmåga av att nästan förneka Erics död. Varje gång det kommer upp i hjärnan, vilket är väldigt ofta, skjuter jag undan det för jag vet vad det innebär och när jag mår hyffsat är jag inte så sugen på att må hemskt i flera dar. Jag vet att jag kommer dit till slut, jag kan inte hålla på så hur länge som helst, det är något jag lärt mig. Jag borde inte hålla på och trycka undan det heller tycker ni nog, men jag kan säga att man orkar inte alltid,sorgen är så sjukt stark att man orkar inte stå emot den. När den slår till orkar du inte gör någonting, och att gå i skolan är meningslöst. Så för att klara skolan måste jag leva på detta sätt. Jag vill absolut INTE förneka min bror, men det är inte det jag gör heller. Jag tänker mer att han är borta ett tag, på en resa eller nåt, det är något jag gör omedvetet. Med det omedvetna klarar jag mig genom dagarna också.

Än så länge har jag klarat mig ganska bra, men jag vet att efter någon/några veckor kommer jag vara riktigt trött och "trilla ner i det svarta hålet". Men det tar jag då, jag måste leva i nuet.

Om ändå allt kunde bli som förut, för ett år sen. Tänk om du kunde komma hem, var lätt allt hade varit.
Jag älskar dig brossan.



Puss & bye. 

Jag har förlorat en bror. Vid 16 års ålder. Jag har sorg. En enorm sorg. Jag har en familj som inte längre är hel. Det fattas en.

Morgonen den 7 september insåg jag att livet är inte självklart. inget är självklart.
När man läser om olika olyckor tänker man alltid, "det kommer aldrig hända mig". Så tänkte i allafall. Men snarare är tanken " det får aldrig hända mig" för det kan hända vem som helst. Det spelar ingen roll hur god hjärtat och underbar du är som människa, det kan hända dig. Du är inte odödlig, det finns inget som heter odödlighet. Min bror är ett bevis på det. En mer godhjärtat och omtänksamare människa får du verkligen leta efter. Ändå dog han i en bilolycka endast 19 år gammal. 19 år 1 månad och 9 dagar. Det som verkligen inte fick hända, hände.
Nu har det hänt, kommer det hända igen? Kommer jag drabbas av sån stor sorg igen inom en kort tid? Kommer fler unga människor dö i min omgivning? Inte nog med min sorg, min skräck jagar mig också att det ska hända igen. Klarar jag det då?
Jag kommer ihåg för några år sen kanske, mamma och jag hade tittat på något program, sånt sjukhus program där någon förlorat ett barn. Mamma sa då "jag skulle aldrig överleva utan dig och Eric". Mina föräldrar har förlorat sin son, men dom överlevde. Att dom lever beror på hur man defininerar det ordet. om att vissa dagar inte kunna ta sig upp ur sängen är att leva så gör dom det. men att leva livet är otroligt svårt för båda.
Jag tror, och vet att förlora ett syskon är en helt annan sak än att förlora ett barn. Jag märker ofta skillnaden på mig och mina föräldrar. Jag säger inte att det ena är mindre svårt. Men jag är ung, 17 år. Jag har hela livet framför mig.


( en ganska konstigt slut, men skrev detta igår sen slutade jag bara skriva, men lägger upp det iaf, är inte klart egentligen. )

Ja, vad är det här. Nu har jag inte skrivit på jätte länge. Haha, aja skit samma.

idag började skolan igen, både kul och lite tråkigt. As kul och träffa alla igen men samtidigt vet jag hur snabbt man tröttnar på alla läxor och prov och inlämningar osv. Men Lungt nu första veckan i alla fall^^ Schemat vi fått nu är ingen höjdare precis, men förhopningsvis kommer det bli förändringar. har ingen lust att gå till 4-5 varje dag..
Var riktigt trött när jag kom hem idag från skolan och vi har inte ens haft några lektioner :o aja, det ska nog bra när man vänjer sig snart :)

Ett tips om en bra låt, tycker jag iaf !
; Nomy - she reminds me of you

Dagens humör är enda hyffsat. Ni som läser och tror att om jag inte skriver om Eric så tänker jag inte på honom har fel, Jag tänker på honom hela tiden. vissa dagar är det lättare att få fram ett leende bara.

Nu ska jag lyssna på låtar och kolla in texterna. maha :)
Puss and bye

Jajamensan, idag efter att ha sovit på tok för länge blev det en liten shoppingtur med jenny. Även om växjö in är det bästa stället när man är på shoppinghumör kan man hitta lite ändå!  För mig blev det två par nya skor, ett par som jag hittade på rean endast 80kr! Ett par blåa tygskor, perfekt för mig för jag använder såna varje dag. Sen köpte jag också ett par converse, den nyare modellen i vita. Tycker om dem mycket mer än ett par vanliga converse eftersom jag har så stora fötter, jag menar ni kan inte påstå att fötterna blir mindre i ett par converse iallafall ;P Men mina nya är mycket smalare och jag gillar dom skarpt. Dom är dock lite lite små, hade behövt en halv storlek större men givetvis finns inte det så jag får stå ut med att dom trycker på foten lite så får man hoppas att dom töjer sig lite :)
Sen blev det två tröjor från HM också, killtröjor faktiskt haha. Två t-shirtar, jag tycker nämnligen det är så himla skönt att gå runt i en stor tröja till ett par leggins :) Hihi.

Nu sitter jag och tittar på Las vegas, serien. Nu börjar det igen, när jag början kan jag inte sluta.. förän serien är slut!
Aja, ska försöka att inte sitta och titta på det för mycket. Skyller på att det är vädret som får mig till att börja titta på serier.

Puss and bye

Vill skriva lite om min födelsedag med. Se nu skriver jag igen precis efter jag skrivit ett annat inlägg, som jag sa. När man är på hugget så är man! haha!

Dagen innan mådde jag som sagt inte så bra, skrev jag ju här i bloggen. Men när jag vaknade (jämte min älskling) av min kära mor och far som kom sjungandes på morgonen var jag på mycket bättre humör. Det fattades dock en, Eric. Mina föräldrar ville jag att jag skulle ha en så bra födelsedag som möjligt och jag kan säga att dom lyckades. Jag mådde faktiskt ganska bra. Och att en cykel blev inrullad på rummet på morgonen gjorde det inte sämre iallafall, och dom andra presenterna såklart. Egentligen fanns det i sak jag ville ha mer än allt, men det fick jag inte. Min bror tillbaka i livet.

Släkten kom sen också, allihopa nästan. Alltid trevligt att träffa dom. Och tack för alla presenter! Blev jätte glad för allt!
Efter alla åkt hem, förutom kicki, olle och lille Mikael som var kvar, så åkte jag till daniel på kvällen efter att han slutat jobba vid 22. När jag kom innanför dörren var det massa ljus tända och jätte mysigt. Min älskling hade en sånt sött leende hela kvällen som fick mig att bara vilja äta upp honom^^ Han hade lagat mat och gjort det jätte fint, och så fick jag en parfym också, Lacoste- touch of pink. Tack så jätte mycket älskling!! Du är verkligen bäst. Du gjorde en perfekt avslutning på min födelsedag. Jag älskar dig.



Så fint :)

Min älskling är bäst i världen.
<3

Som ni kanske märker skriver jag inte varje dag här, men ibland när ja väl skriver så blir det flera gånger om dagen ofta. Det är för jag verkligen tar mig tid att skriva, nästan varje dag känner jag för att sätta mig här och skriva några rader. Jag kommer också ofta på något jag vill skriva om när jag är borta någonstans, vilket är ganska irriterande för när jag kommer till en dator är jag inte sugen alls på att skriva längre och jag skriver inte om jag inte vill eller är på humör för det. för då blire bara en massa skit nerskrivet. Jag vill skriva oftare, jag tycker om att skriva. Jag har inte många läsare-längre(får skylla mig själv, var ett tag när jag inte skrev på månader tror jag)- men det är inte det jag bryr mig om. Jag skriver för jag tycker om det och för jag vill. Hade det varit för läsares skull hade jag slutat för länge sen eftersom det inte är så många som hittar hit. Och ja visst, jag förstår att min blogg är nog inte den roligaste att läsa heller. Antingen är det deprimerade inlägg eller så är det inlägg med inget intressant innehåll. Sen har vi inläggen om vi bror, olyckan och sorgen. Många människor som inte upplevt det själv skjuter ofta såna här saker ifrån sig, jag vet det själv, innan olyckan ville jag inte heller läsa om sånt, jag ville ju vara lycklig och leva mitt liv. Klart jag tyckte det var lika hemskt varje gång man läste något om det, men man glömde bort det efter ett tag. Nu är det annorlunda, jag kan säga att jag hade absolut inte en susning om hur många unga som dör, hur många familjer som är i sorg. Och varje gång man läser om något sådant läggs det i minnet och man känner familjens sorg, man kommer ihåg dem första dygnen i sin egen sorg, och det gör så ont. Men jag antar att man blundar för det då, även om det kanske är elakt så tycker jag man ska det. Njut av livet så länge man kan, dem människor som slipper undan sån här sorg ska vara evigt tacksamma och leva livet. Dem som slipper förlora en anhörig ska inte behöva dras ner till världen av sorg. Så länge du klarar dig, håll den ifrån dig. Jag önskar ingen denna smärta.
Nu menar jag inte att du ska total ignorera det som händer här i världen, om du gör det så kan du inte heller uppskatta det du har. Jag menar bara att du kan inte dras med i det och bli lidande du också, det är tillräckligt många som lider och för att hjälpa dom ska du leva livet, uppfylla din drömmar och ta vara på dina nära och kära. Och ta vara på tiden du har här, du vet aldrig när den tar slut.

Inläggets mening; Carpe Diem
för mig, och alla andra i sorg.
Och för alla dem som inte är med oss här längre.


Ta hand om er.
Puss&bye

Jo, konstigt nog mår jag mycket bättre nu. känns jätte konstigt, ena stunden mådde jag verkligen skit men nu mår jag bättre. Vet inte varför det är så, men givetvis är det skönt att må bättre. kanske blir det en bra dag imorgon trots allt.

Puss&bye, igen!

Saknad, smärta. aj!

 När saknaden blir större änvanligt efter Eric hinner också den fruktansvärda smärtan ifatt mig. Det gör ont i hela kroppen, att få fram ett leende är näst intill otänkbart.  Jag skakar och känner mig helt förlamad, jag vill inte göra någonting.
Jag är också extremt lättsårad, du kan bara göra en jätte liten sak som i vanliga fall jag inte skulle bry mig om som nu istället får dig att vilja gömma dig under täcket hela dagen och bara låta tårarna rinna.

Idag är en sådan dag.

och imorgon fyller jag år. 17 år. Min första födelsedag utan Eric, jag vet inte om det är därför jag mår såhär idag eller om det bara blev så. Släkten kommer imon, jag tycker alltid om att träffa dom. Underbara är ni! men om jag mår såhär imon vet jag inte om jag kan le hela dagen.  Jag saknar honom mer än ord kan förklara.

Nu vet jag inte vad jag ska göra. Får se.

Puss&bye.

Tänk efter