Smärta

Fy fan vad ont det gör, hela tiden. Sjukt vad jag saknar dig brossan, Jag vet inte hur länge jag orkar hålla på såhär, gråta hela tiden när jag är själv, och sen när jag träffar folk kommer denna mask fram, måste le.. fast ibland mår jag faktiskt lite bra, vissa personer får mig att le på riktigt .. Det är skönt att ni finns<3 Men det är fan inte ofta nu för tiden,.. jag kan aldrig sitta själv längre, så fort jag gör det kommer tankarna och dränker mig.
Du kommer aldrig få träffa din bror igen!
Hur ont det gör går inte beskriva. Särskilt inte när man tänker på att han inte förtjänade detta, det gör så jävla ont i mig att han inte är här. Inte med sin familj som älskar honom.  Jag saknar dig så Eric, jag vågar inte tänka på framtiden hur mycket jag kommer sakna dig då, nu är fortfarnade minnerna färska. Tänk när jag är 30, då skulle du varit 33 och inte alls sett ut så som jag alltid kommer minnas dig som, du hade förmodligen haft en familj och varit lycklig. Varför får du inte det ? du har aldrig gjort något dumt. Allt är så sjukt orättvisst. Allt känns så meningslöst, varför ska jag fortsätta leva för om inte Min bror får det ? Han förtjänar det tusen gånger mer än mig. Det är så orättvisst. jag vill inte !!  Förstå, jag orkar inte. Inte utan Eric.  jag vill verkligen inte !! Ge mig anledningar att leva.. Jag vet att du blir arg på mig nu Eric, att jag är duum som tänker såhär. Men jag kan inte rå för det, jag saknar dig så himla mycket att det går inte att förklara,  och smärtan som kommer med saknaden går ännu mindre att förklara. varje dag är en kamp,. Det är en kamp att ta sig upp på morgonen, en kamp att ta sig från ett ställe till ett annat. En kamp att inte förstå.
Jag har inte förstått än. Jag har inte accepterat det än, det vet jag. Jag vet inte när jag kommer kunna göra det. Inte än iallafall. det vill jag inte. Jag vill bara bort från allt nu. Försvinna. Försvinna I drömmar till dig Brossan. Ta på dig, krama dig. prata med dig. Se ditt underbara leende.
Jag bär ditt halsband varje dag.
För på så sätt är du med mig överallt.
Halsbandet du fick i studentpresent av Mamma och pappa. Jag ville inte att dom skulle köpa det först, för massa dumma anledningar. men nu är jag så sjukt glad att dom inte lyssnade på mig, för det har hjälpt mig. På nätterna när jag gråter och när det gör som mest ont håller jag i det. Det ger mig styrka. Styrka att fortsätta.
Många som blivit berörda av detta, bl a min mamma, får massa minnen som far förbi i huvudet hela tiden. Jag får inte det, fråga mig inte varför. Det enda minnet som kommer upp hela tiden är din sista dag eric, 6september. Jag kommerbara ihåg den eftermiddagen, när jag kommer hem och mamma säger att jag ska laga mat till dig när du kommer hem från jobbet och sen be han tjutsa mig till träningen. Sen när du kommer hem ca 18.20 kommer du in genom dörren med ett stort leende och håller fram James bond filmen "nu var det den sista", eller nåt i den stilen sa du. Glad över att ha alla filmerna som du samlat med expressen. Jag skrattar åt dig och säger att maten är klar, du blir glad och lite förvånad för jag brukar aldrig göra mat. vi äter och jag frågar om du kan tjutsa mig, du säger först att du inte kan för du skulle ut till gemla till calle tror jag det var. Sen efter maten går du ut i garaget och fixar med nåt, efter att det ringt nån till dig säger du sen att du kan tjutsa mig. När vi är påväg till simhallen så frågar jag om ett visst ljud, så ler han bara på sitt stolta sätt, " det är turboljudet fattar du väl, när det släpper". Glömmer aldrig det leendet.  Jag kommer aldrig glömma hur glad du var en dagen. Att den slutade så sjukt kommer jag aldrig förstå. Aldrig kommer 6 september någonsin bli en normal dag igen. 

Aldrig kommer jag glömma dig.
Föralltid kommer jag komma ihåg dig med ett leende.
Du är älskad av mig förevigt.

Jag är en lillasyster. .
 

.. och kommer alltid vara.♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0