Sara Lind

Eric fyllde år i måndags och vi hade redan för länge sedan bestämt oss för att åka iväg denna dag. Bara dagen innan bestämdes vi oss för att åka till Danmark, det är riktigt mysigt där faktiskt (:
När vi strosade runt lite i Helsingör stad i måndags gick vi in i ett liten affär som har, vad ska man säga att det heter, skulpturer kanske, iallafall så är dom jätte fina. har en från tidigare som jag fått av min faster kicki. Det är "gubbar" med olika budskap, och när jag såg en flicka och en pojke som satt jämte varandra på en bänk brast det för mig. Jag hade mått ganska dåligt hela dagen, men när jag såg den lilla skylten till det där det stod " Brother and sister - by your side"  gjorde det riktigt ont i hjärtat och tårarna började sakta rinna. hade vi inte varit i en affär hade jag nog kunnat storlipa, riktigt mycket. 
Vi köpte den, och jag ska nog placera den på mitt rum någonstans med en bild på mig och Eric jämte hade jag tänkt mig. Jag saknar inte bara Eric så fruktansvärt mycket, jag saknar också allt med honom, syskonskapet. Bråken osv.
Ofta när jag ser syskon kan det göra riktigt ont. Samtidigt kan jag bli glad av den fina syskonkärleken många har. Jag saknar min och Erics, så ofattbart mycket.

jag hatar när jag är iväg med mamma och pappa såhär, när vi ska äta tex så är alltid den fjärde stolen ledig och varje jag tittar jag på den och tänker på Eric och undrar "varför?". Eller när vi ska in på hotell, antingen får jag sova på en soffa i mamma och pappas rum eller får jag ett rum helt själv. Jag saknar dig så Eric att jag inte vet vad jag ska ta vägen ibland.
Min bror. Du har alltid vetat att jag behöver dig. Du har alltid hjälpt mig med så mycket genom mitt liv. Om du ändå kunde komma hem!!

Jag älskar dig.

Hallå.

Idag är jag hemkommen från en 3 dagars vistelse i trevliga men regniga Halmstad. Jag och Eve,Fanny,Olivia och Emma tältade och festade lite. Firade även Fannys 17-års dag där! mycket trevlig får jag säga. Stort tack brudar för detta.
Trots att alla var genomblöta av ösregnet var det jävligt nice. Haft väldigt roligt!

Nu sitter jag hos min älskling och väntar på att han ska komma hem från jobbet, vilket han ska göra snart :) har inte träffat han sen tisdags, inte så länge men tillräckligt länge för att börja sakna honom den lilla underbaringen. Förresten så har jag och daniel varit tillsammans 6 månader imorgon. Puss på det och puss på dig älskling. Jag älskar dig♥

aja ha de toppen babes.
Puss och bye!

Mysa sega och titta på sex and the city är vad jag ska göra idag. så skönt att inte behöva stressa eller nånting. Jag behöver verkligen ta det lugnt hela somaren nu för att orka skolan sen i höst.

Har också myst med min älskling igår, han sov här också men stack vid 6 på morgonen. skulle fiska. jag var skit trött när han skulle dra, fattar inte hur han pallade gå upp^^  men men, har man ett intresse så har man ;P
Älskar dig så daniel<3

ha de bra.
Puss och bye

sådär var min morgon beskriven. Haha, låter lite sjukt. Men jag tar en sak i taget då.

Efter att ha somnat vid ungefär 4 inatt vaknar jag vid sju, hade en liten "mardröm". ingen sån läskig en, men typ känslomässigt hemskt. Handlade om Daniel, han vet vad det var. och när jag vaknade då skickade han precis ett sms också så jag lugnade ner mig igen :) hade nämnligen ont i både hjärtat och huvudet när jag vaknade.

Nästa gång vaknade jag vid kanske 10 tiden och hade sjukt ont i bröstet, typ som det känns som det är lungan det gör ont i för varje gång man andas gör det ont. har haft det många gånger innan men denna gången slutade det inte, och eftersom jag knappt kan röra mig då fick jag till slut till panik. men när jag till slut lyckades vända på mig gjorde det inte ont längre, så tipset till er om ni får så ont, lägg er på andra sidan. Hihi^^

Nästa gång vaknade jag ungefär klockan tio i 12 och kände nu måste jag stiga upp och det gjorde jag. Senare kommer jag på vad jag drömt. jag hade drömt om Eric, att han var i livet igen. Jag älskar att drömma om Eric, känns som om man fått träffa han lite. I drömmen hade han varit död fast samtidigt inte eller nåt i flera månader men sen levde han igen. Jag tänkte lite på det i drömmen sen sket jag i det, var ju så lycklig att han var hemma igen och levde. Kommer speciellt ihåg att jag hade gått förbi hans rum till mitt och jag kollar alltid in till hans rum och dom senaste månaderna har det alltid varit tomt där men i drömmen satt han där vid sin dator. åh vilken underbar känsla det var. Om endå drömmar kunde bli sanna. Saknar dig så. ♥

Det var min lilla traumatiska morgon. Nu ska jag fortsätta städa mitt rum :)

ha det bäst.
ta hand om er.
Puss och bye!

Dumhet, dårskap whatever you call it.
Idag känner jag för att ta upp mina dåliga egenskaper. En annan dag kanske det är dom bra!

Alla gör dumma saker ibland, alla gör saker vi ångar. Jag är medveten om det. Men varför gör man det? Varför låter man inte hjärnan tänka lite innan man spottar ut massa ord som bara är fel. Jag är ganska bra på det tror jag.
du vet, agera före tänkandet.
Men varför gör jag om det om och om igen? Varför lär jag mig aldrig? Ibland blir man väldigt trött på sig själv.

 Dagens Tips, lär er av era misstag! det är vad dom är till för.

Puss och bye, igen. ♥

Egentligen vill jag börja blogga mycket. skriva ofta. för jag har ibland så mycket tankar jag bara vill ha ut. inte bara om Eric och olyckan och allt det, utan massa andra saker också. allt!jag tycker det är roligt att skriva saker. Skönt på ett sätt med att få ut känslor och så. Men nu är det så att jag är en väldigt lat person, tom för lat för att skriva några vettiga radar här varje dag. jag tänker ofta att jag vill men sen orkar jag inte. Min lathet har jag stora problem med. Ha! stort problem va ? Lite lathet är väl inte så farligt tänker ni säkert, alla är lata ibland. Jo sant, men jag är konstant lat, hela tiden! Och jag typ hatar det. Kan man ändra på att sluta vara så lat? Om man kan, tell me how!
Visst jag har ett träningsförflutet med träning typ varje dag i ungefär 7 år med simningen. Men då ska jag berätta något om den dära simningen. Min lathet att förstört väldigt mycket inom min simning. Pga av min lathet har jag stuntat i jag vet inte hur många träningar och varit hemma och sovit istället. okej, vissa av dom behövdes för att vara simmare krävs det mycket. Och när man har "sjukdomen" lathet kan det bli jobbigt ibland. Om jag säger såhär, jag blev aldrig så bra i simningen som jag hade kunnat bli. Jag vet att jag har mer inom mig att ge, men då måste jag övervinna min lathet och det är inte det lättaste. och efter erics olycka har jag blivit ännu latare. Innan kunde jag stå emot min lathet ganska hyffsat bra men nu, nä orken är inte alltid där lixom. Sorg tar på krafterna kan jag meddela. Kommer jag ha det såhär resten av mitt liv? Jag menar jag är 16 år snart 17 och om nu inte ödet har något att bestämt så har jag hela livet framför mig. Jag förstår absolut mina föräldrar som inte kan se någon framtid utan eric. Och ska jag vara ärlig och jag varit i många stunder jag inte heller kunnat se någon framtid. Så sjukt är det, smärtan och saknaden. Den går aldrig att förklara för någon som inte vet hur det känns. eller jag kan nog inte förklara den överhuvud taget. Jag är ganska lost om jag får säga det själv. Jag vet att jag inte gillar det här och allt jag vill är att gå tillbaka i tiden till då eric var i livet, men betyder det att jag inte kan se fram emot framtiden?

Jag är inte så säker på svaret men jag vet att alla ni som läser skulle säkert säga "klart du kan se fram emot framtiden, du är ju bara 16 år". Jo jag vill med tro det, men nästa alltid när jag tänker på framtiden kommer Eric upp i tankarna och att han inte är med i den. eller, klart han är. han kommer ju alltid vara en del av mitt liv, som sagt, en bror är inget man suddan ut. Men jag menar att kommer inte vara med i min framtid här i denna världen, vid min sida. Finnas för varandra som syskon, göra mig till faster osv osv. Nu finns inte det längre, borta bara sådär. Förjävligt.
Kom precis och tänka på bara någon vecka efter olyckan och jag mamma&pappa gick runt på öjaby kyrkogårt för att hitta en plats till Eric. Och när jag plötsligt kommer på att jag inte kommer på faster, inte få syskonbarn, mina barn kommer inte få några kusiner från min sida. Själviskt låter det men jag bröt ihop totalt och ville bara försvinna och skrek nästan ut "jag vill inte det här". Klart det är ju ingen som vill. men Eric, varför Eric? Världens underbaraste människa.
Många frågor jag aldrig kommer få svar på.


Nu skrev jag om en sak om sen helt plötsligt om en annan såg jag, men så blir det ibland när man låter fingrarna sköta sitt själva. Det är så jag gillar att skriva, det är så jag skriver. Jag skriver det som kommer upp i hjärnan. Det är ärligast och bästa sättet enligt mig. Kan nog bli väldigt konstigt ibland, men skit samma.
och en sak till, jag vet inte. Men ibland får jag en känsla av att jag är okänslig när jag skriver vissa saker om eric. Jag vet inte om det bara är jag. Men jag skriver inte alltid om eric samtidigt som jag gråter. utan bara för att jag vill ibland. Och när jag inte skriver med tårar känns det inte heller som det blir samma känsla. Men ibland låter jag inte sorgen komma innanför mitt "skal" för ibland behöver man vila från det. Och då kanske jag låter okänslig, jag vet inte.
Aja.

Ha de bäst
ta hand om er.
Puss
Sara

( samma text som på bdb)

Att du är borta är något jag fortfarande inte förstått. Att du aldrig mer kommer hem är något jag inte heller förstått. Att du är död och borta från denna värld för alltid är något jag aldrig kommer förstå. Det är något som inte går att inse. Jag kan säga, fast det tar emot, att du är borta föralltid  men jag förstår aldrig innebörden av det jag säger då. Samtidigt som jag någonstans vet att du är borta kommer aldrig mitt hjärta acceptera det. Du är min bror. Du har alltid varit det och kommer föralltid att vara det. så enkelt är det. Bara för att du är borta från denna värld kan man inte bara sudda ut dig precis som du aldrig funnits. nej det är inte möjligt. Du lever fortfarande för mig och så många andra, i våra hjärtan.  Där kommer du vara till dagen då jag lämnar denna värld, för den dagen kommer jag träffa dig igen. Det är något jag tror på. Min livslånga väntan på att få träffa dig igen. När mitt liv är slut. Jag längtar till den dagen samtidigt som jag vet att jag har så mycket kvar här att leva för. Så mycket jag ska göra innan den dagen kommer. Men när jag tänker så kommer också tanken " varför fick inte du det? varför fick inte du uppleva allt som livet har att bjuda på?". Den tanken gör mig så arg och ledsen.
Varför du?

 

Jag älskar dig och längtar till dagen vi ses igen.

/ din lillasyster

Att jag tog samma text som på bdb vet jag inte. just nu orkar jag inte skriva en massa. Är väldigt trött idag, det gör ont idag. Jag saknar dig så det gör ont. Älskar dig bror. Att det gått 10 månader sen du försvann fattar jag inte. jag fattar ingenting känns det som.
Jag behöver dig <3

att känna sig misslyckad är väl något alla gjort någon gång mer än eller mindre. Men nu,  gör jag det ofta. för ofta.

Jag vill inget hellre än att bli lycklig igen, lika lycklig som innan olyckan. Men jag vet att det går inte bli så lycklig igen för då måste någon spola tillbaka tiden och göra så att olyckan inte händer. och det är omöjligt. tyvärr. 
och jag vet inte om det har med olyckan att göra, men jag bara antar det eftersom typ allt annat som har ändrats med mig efter olyckan är så och då  är det säkert så med. Att känna sig misslyckad pratar jag om nu. alltså egentligen kännar jag inte mig misslyckad direkt. men det kommer av andra saker. t ex en jätte liten sak kan hände. men som gör mig ledsen. och det är när jag känner mig ledsen som jag sen känner mig misslyckad. hur det går ihop och varför har jag ingen aning. så som mycket annat i mitt liv just nu. har ingen koll.
jag hatar den känslan. hatar den. den gör ont och den får mig att gråta ibland.  jag vill vara stark som alla säger att jag är, jag vill vara stark och klara så emot allt sånt här. men jag kan inte. jag är inte så stark.

Att sakna sin bror varjde dag, hela tiden, tar på krafterna. det kan jag lova. om jag var en trött tonåring innan olyckan är jag nu är meeega trött tonåring. ibland känns det som jag kan sova hur mycket som helst. ibland vill jag bara sova. när jag bara vill sova mår jag som sämst, när sorgen och smärtan styr mig helt.

Jag vill bara gå tillbaka i tiden.  gå tillbaka till den 6 september 2007 och göra allt bra. göra så att eric inte är med i olyckan. göra så att allt är som vanligt. min gamla ljuvliga vardag.

nu blev nog allt helt konstigt igen. så blir det ibland när jag bara skriver det jag tänker på.

Jag saknar dig så mycket Eric, du förstår inte hur saknad du är!
Jag älskar dig. / lillasyster