Jag har
Jag har förlorat en bror. Vid 16 års ålder. Jag har sorg. En enorm sorg. Jag har en familj som inte längre är hel. Det fattas en.
Morgonen den 7 september insåg jag att livet är inte självklart. inget är självklart.
När man läser om olika olyckor tänker man alltid, "det kommer aldrig hända mig". Så tänkte i allafall. Men snarare är tanken " det får aldrig hända mig" för det kan hända vem som helst. Det spelar ingen roll hur god hjärtat och underbar du är som människa, det kan hända dig. Du är inte odödlig, det finns inget som heter odödlighet. Min bror är ett bevis på det. En mer godhjärtat och omtänksamare människa får du verkligen leta efter. Ändå dog han i en bilolycka endast 19 år gammal. 19 år 1 månad och 9 dagar. Det som verkligen inte fick hända, hände.
Nu har det hänt, kommer det hända igen? Kommer jag drabbas av sån stor sorg igen inom en kort tid? Kommer fler unga människor dö i min omgivning? Inte nog med min sorg, min skräck jagar mig också att det ska hända igen. Klarar jag det då?
Jag kommer ihåg för några år sen kanske, mamma och jag hade tittat på något program, sånt sjukhus program där någon förlorat ett barn. Mamma sa då "jag skulle aldrig överleva utan dig och Eric". Mina föräldrar har förlorat sin son, men dom överlevde. Att dom lever beror på hur man defininerar det ordet. om att vissa dagar inte kunna ta sig upp ur sängen är att leva så gör dom det. men att leva livet är otroligt svårt för båda.
Jag tror, och vet att förlora ett syskon är en helt annan sak än att förlora ett barn. Jag märker ofta skillnaden på mig och mina föräldrar. Jag säger inte att det ena är mindre svårt. Men jag är ung, 17 år. Jag har hela livet framför mig.
( en ganska konstigt slut, men skrev detta igår sen slutade jag bara skriva, men lägger upp det iaf, är inte klart egentligen. )
Morgonen den 7 september insåg jag att livet är inte självklart. inget är självklart.
När man läser om olika olyckor tänker man alltid, "det kommer aldrig hända mig". Så tänkte i allafall. Men snarare är tanken " det får aldrig hända mig" för det kan hända vem som helst. Det spelar ingen roll hur god hjärtat och underbar du är som människa, det kan hända dig. Du är inte odödlig, det finns inget som heter odödlighet. Min bror är ett bevis på det. En mer godhjärtat och omtänksamare människa får du verkligen leta efter. Ändå dog han i en bilolycka endast 19 år gammal. 19 år 1 månad och 9 dagar. Det som verkligen inte fick hända, hände.
Nu har det hänt, kommer det hända igen? Kommer jag drabbas av sån stor sorg igen inom en kort tid? Kommer fler unga människor dö i min omgivning? Inte nog med min sorg, min skräck jagar mig också att det ska hända igen. Klarar jag det då?
Jag kommer ihåg för några år sen kanske, mamma och jag hade tittat på något program, sånt sjukhus program där någon förlorat ett barn. Mamma sa då "jag skulle aldrig överleva utan dig och Eric". Mina föräldrar har förlorat sin son, men dom överlevde. Att dom lever beror på hur man defininerar det ordet. om att vissa dagar inte kunna ta sig upp ur sängen är att leva så gör dom det. men att leva livet är otroligt svårt för båda.
Jag tror, och vet att förlora ett syskon är en helt annan sak än att förlora ett barn. Jag märker ofta skillnaden på mig och mina föräldrar. Jag säger inte att det ena är mindre svårt. Men jag är ung, 17 år. Jag har hela livet framför mig.
( en ganska konstigt slut, men skrev detta igår sen slutade jag bara skriva, men lägger upp det iaf, är inte klart egentligen. )
Titta!
Ja, vad är det här. Nu har jag inte skrivit på jätte länge. Haha, aja skit samma.
idag började skolan igen, både kul och lite tråkigt. As kul och träffa alla igen men samtidigt vet jag hur snabbt man tröttnar på alla läxor och prov och inlämningar osv. Men Lungt nu första veckan i alla fall^^ Schemat vi fått nu är ingen höjdare precis, men förhopningsvis kommer det bli förändringar. har ingen lust att gå till 4-5 varje dag..
Var riktigt trött när jag kom hem idag från skolan och vi har inte ens haft några lektioner :o aja, det ska nog bra när man vänjer sig snart :)
Ett tips om en bra låt, tycker jag iaf !
; Nomy - she reminds me of you
Dagens humör är enda hyffsat. Ni som läser och tror att om jag inte skriver om Eric så tänker jag inte på honom har fel, Jag tänker på honom hela tiden. vissa dagar är det lättare att få fram ett leende bara.
Nu ska jag lyssna på låtar och kolla in texterna. maha :)
Puss and bye
idag började skolan igen, både kul och lite tråkigt. As kul och träffa alla igen men samtidigt vet jag hur snabbt man tröttnar på alla läxor och prov och inlämningar osv. Men Lungt nu första veckan i alla fall^^ Schemat vi fått nu är ingen höjdare precis, men förhopningsvis kommer det bli förändringar. har ingen lust att gå till 4-5 varje dag..
Var riktigt trött när jag kom hem idag från skolan och vi har inte ens haft några lektioner :o aja, det ska nog bra när man vänjer sig snart :)
Ett tips om en bra låt, tycker jag iaf !
; Nomy - she reminds me of you
Dagens humör är enda hyffsat. Ni som läser och tror att om jag inte skriver om Eric så tänker jag inte på honom har fel, Jag tänker på honom hela tiden. vissa dagar är det lättare att få fram ett leende bara.
Nu ska jag lyssna på låtar och kolla in texterna. maha :)
Puss and bye
liten shoppingtur
Jajamensan, idag efter att ha sovit på tok för länge blev det en liten shoppingtur med jenny. Även om växjö in är det bästa stället när man är på shoppinghumör kan man hitta lite ändå! För mig blev det två par nya skor, ett par som jag hittade på rean endast 80kr! Ett par blåa tygskor, perfekt för mig för jag använder såna varje dag. Sen köpte jag också ett par converse, den nyare modellen i vita. Tycker om dem mycket mer än ett par vanliga converse eftersom jag har så stora fötter, jag menar ni kan inte påstå att fötterna blir mindre i ett par converse iallafall ;P Men mina nya är mycket smalare och jag gillar dom skarpt. Dom är dock lite lite små, hade behövt en halv storlek större men givetvis finns inte det så jag får stå ut med att dom trycker på foten lite så får man hoppas att dom töjer sig lite :)
Sen blev det två tröjor från HM också, killtröjor faktiskt haha. Två t-shirtar, jag tycker nämnligen det är så himla skönt att gå runt i en stor tröja till ett par leggins :) Hihi.
Nu sitter jag och tittar på Las vegas, serien. Nu börjar det igen, när jag början kan jag inte sluta.. förän serien är slut!
Aja, ska försöka att inte sitta och titta på det för mycket. Skyller på att det är vädret som får mig till att börja titta på serier.
Puss and bye
Sen blev det två tröjor från HM också, killtröjor faktiskt haha. Två t-shirtar, jag tycker nämnligen det är så himla skönt att gå runt i en stor tröja till ett par leggins :) Hihi.
Nu sitter jag och tittar på Las vegas, serien. Nu börjar det igen, när jag början kan jag inte sluta.. förän serien är slut!
Aja, ska försöka att inte sitta och titta på det för mycket. Skyller på att det är vädret som får mig till att börja titta på serier.
Puss and bye
Min födelsedag 2008
Vill skriva lite om min födelsedag med. Se nu skriver jag igen precis efter jag skrivit ett annat inlägg, som jag sa. När man är på hugget så är man! haha!
Dagen innan mådde jag som sagt inte så bra, skrev jag ju här i bloggen. Men när jag vaknade (jämte min älskling) av min kära mor och far som kom sjungandes på morgonen var jag på mycket bättre humör. Det fattades dock en, Eric. Mina föräldrar ville jag att jag skulle ha en så bra födelsedag som möjligt och jag kan säga att dom lyckades. Jag mådde faktiskt ganska bra. Och att en cykel blev inrullad på rummet på morgonen gjorde det inte sämre iallafall, och dom andra presenterna såklart. Egentligen fanns det i sak jag ville ha mer än allt, men det fick jag inte. Min bror tillbaka i livet.
Släkten kom sen också, allihopa nästan. Alltid trevligt att träffa dom. Och tack för alla presenter! Blev jätte glad för allt!
Efter alla åkt hem, förutom kicki, olle och lille Mikael som var kvar, så åkte jag till daniel på kvällen efter att han slutat jobba vid 22. När jag kom innanför dörren var det massa ljus tända och jätte mysigt. Min älskling hade en sånt sött leende hela kvällen som fick mig att bara vilja äta upp honom^^ Han hade lagat mat och gjort det jätte fint, och så fick jag en parfym också, Lacoste- touch of pink. Tack så jätte mycket älskling!! Du är verkligen bäst. Du gjorde en perfekt avslutning på min födelsedag. Jag älskar dig.
Så fint :)
Min älskling är bäst i världen.
<3
Dagen innan mådde jag som sagt inte så bra, skrev jag ju här i bloggen. Men när jag vaknade (jämte min älskling) av min kära mor och far som kom sjungandes på morgonen var jag på mycket bättre humör. Det fattades dock en, Eric. Mina föräldrar ville jag att jag skulle ha en så bra födelsedag som möjligt och jag kan säga att dom lyckades. Jag mådde faktiskt ganska bra. Och att en cykel blev inrullad på rummet på morgonen gjorde det inte sämre iallafall, och dom andra presenterna såklart. Egentligen fanns det i sak jag ville ha mer än allt, men det fick jag inte. Min bror tillbaka i livet.
Släkten kom sen också, allihopa nästan. Alltid trevligt att träffa dom. Och tack för alla presenter! Blev jätte glad för allt!
Efter alla åkt hem, förutom kicki, olle och lille Mikael som var kvar, så åkte jag till daniel på kvällen efter att han slutat jobba vid 22. När jag kom innanför dörren var det massa ljus tända och jätte mysigt. Min älskling hade en sånt sött leende hela kvällen som fick mig att bara vilja äta upp honom^^ Han hade lagat mat och gjort det jätte fint, och så fick jag en parfym också, Lacoste- touch of pink. Tack så jätte mycket älskling!! Du är verkligen bäst. Du gjorde en perfekt avslutning på min födelsedag. Jag älskar dig.
Så fint :)
Min älskling är bäst i världen.
<3
Carpe diem
Som ni kanske märker skriver jag inte varje dag här, men ibland när ja väl skriver så blir det flera gånger om dagen ofta. Det är för jag verkligen tar mig tid att skriva, nästan varje dag känner jag för att sätta mig här och skriva några rader. Jag kommer också ofta på något jag vill skriva om när jag är borta någonstans, vilket är ganska irriterande för när jag kommer till en dator är jag inte sugen alls på att skriva längre och jag skriver inte om jag inte vill eller är på humör för det. för då blire bara en massa skit nerskrivet. Jag vill skriva oftare, jag tycker om att skriva. Jag har inte många läsare-längre(får skylla mig själv, var ett tag när jag inte skrev på månader tror jag)- men det är inte det jag bryr mig om. Jag skriver för jag tycker om det och för jag vill. Hade det varit för läsares skull hade jag slutat för länge sen eftersom det inte är så många som hittar hit. Och ja visst, jag förstår att min blogg är nog inte den roligaste att läsa heller. Antingen är det deprimerade inlägg eller så är det inlägg med inget intressant innehåll. Sen har vi inläggen om vi bror, olyckan och sorgen. Många människor som inte upplevt det själv skjuter ofta såna här saker ifrån sig, jag vet det själv, innan olyckan ville jag inte heller läsa om sånt, jag ville ju vara lycklig och leva mitt liv. Klart jag tyckte det var lika hemskt varje gång man läste något om det, men man glömde bort det efter ett tag. Nu är det annorlunda, jag kan säga att jag hade absolut inte en susning om hur många unga som dör, hur många familjer som är i sorg. Och varje gång man läser om något sådant läggs det i minnet och man känner familjens sorg, man kommer ihåg dem första dygnen i sin egen sorg, och det gör så ont. Men jag antar att man blundar för det då, även om det kanske är elakt så tycker jag man ska det. Njut av livet så länge man kan, dem människor som slipper undan sån här sorg ska vara evigt tacksamma och leva livet. Dem som slipper förlora en anhörig ska inte behöva dras ner till världen av sorg. Så länge du klarar dig, håll den ifrån dig. Jag önskar ingen denna smärta.
Nu menar jag inte att du ska total ignorera det som händer här i världen, om du gör det så kan du inte heller uppskatta det du har. Jag menar bara att du kan inte dras med i det och bli lidande du också, det är tillräckligt många som lider och för att hjälpa dom ska du leva livet, uppfylla din drömmar och ta vara på dina nära och kära. Och ta vara på tiden du har här, du vet aldrig när den tar slut.
Inläggets mening; Carpe Diem
för mig, och alla andra i sorg.
Och för alla dem som inte är med oss här längre.
Ta hand om er.
Puss&bye
Nu menar jag inte att du ska total ignorera det som händer här i världen, om du gör det så kan du inte heller uppskatta det du har. Jag menar bara att du kan inte dras med i det och bli lidande du också, det är tillräckligt många som lider och för att hjälpa dom ska du leva livet, uppfylla din drömmar och ta vara på dina nära och kära. Och ta vara på tiden du har här, du vet aldrig när den tar slut.
Inläggets mening; Carpe Diem
för mig, och alla andra i sorg.
Och för alla dem som inte är med oss här längre.
Ta hand om er.
Puss&bye
konstigt nog
Jo, konstigt nog mår jag mycket bättre nu. känns jätte konstigt, ena stunden mådde jag verkligen skit men nu mår jag bättre. Vet inte varför det är så, men givetvis är det skönt att må bättre. kanske blir det en bra dag imorgon trots allt.
Puss&bye, igen!
Puss&bye, igen!
2 Augusti
Saknad, smärta. aj!
När saknaden blir större änvanligt efter Eric hinner också den fruktansvärda smärtan ifatt mig. Det gör ont i hela kroppen, att få fram ett leende är näst intill otänkbart. Jag skakar och känner mig helt förlamad, jag vill inte göra någonting.
Jag är också extremt lättsårad, du kan bara göra en jätte liten sak som i vanliga fall jag inte skulle bry mig om som nu istället får dig att vilja gömma dig under täcket hela dagen och bara låta tårarna rinna.
Idag är en sådan dag.
och imorgon fyller jag år. 17 år. Min första födelsedag utan Eric, jag vet inte om det är därför jag mår såhär idag eller om det bara blev så. Släkten kommer imon, jag tycker alltid om att träffa dom. Underbara är ni! men om jag mår såhär imon vet jag inte om jag kan le hela dagen. Jag saknar honom mer än ord kan förklara.
Nu vet jag inte vad jag ska göra. Får se.
Puss&bye.
Tänk efter
När saknaden blir större änvanligt efter Eric hinner också den fruktansvärda smärtan ifatt mig. Det gör ont i hela kroppen, att få fram ett leende är näst intill otänkbart. Jag skakar och känner mig helt förlamad, jag vill inte göra någonting.
Jag är också extremt lättsårad, du kan bara göra en jätte liten sak som i vanliga fall jag inte skulle bry mig om som nu istället får dig att vilja gömma dig under täcket hela dagen och bara låta tårarna rinna.
Idag är en sådan dag.
och imorgon fyller jag år. 17 år. Min första födelsedag utan Eric, jag vet inte om det är därför jag mår såhär idag eller om det bara blev så. Släkten kommer imon, jag tycker alltid om att träffa dom. Underbara är ni! men om jag mår såhär imon vet jag inte om jag kan le hela dagen. Jag saknar honom mer än ord kan förklara.
Nu vet jag inte vad jag ska göra. Får se.
Puss&bye.
Tänk efter
En liten tripp till Danmark
Eric fyllde år i måndags och vi hade redan för länge sedan bestämt oss för att åka iväg denna dag. Bara dagen innan bestämdes vi oss för att åka till Danmark, det är riktigt mysigt där faktiskt (:
När vi strosade runt lite i Helsingör stad i måndags gick vi in i ett liten affär som har, vad ska man säga att det heter, skulpturer kanske, iallafall så är dom jätte fina. har en från tidigare som jag fått av min faster kicki. Det är "gubbar" med olika budskap, och när jag såg en flicka och en pojke som satt jämte varandra på en bänk brast det för mig. Jag hade mått ganska dåligt hela dagen, men när jag såg den lilla skylten till det där det stod " Brother and sister - by your side" gjorde det riktigt ont i hjärtat och tårarna började sakta rinna. hade vi inte varit i en affär hade jag nog kunnat storlipa, riktigt mycket.
Vi köpte den, och jag ska nog placera den på mitt rum någonstans med en bild på mig och Eric jämte hade jag tänkt mig. Jag saknar inte bara Eric så fruktansvärt mycket, jag saknar också allt med honom, syskonskapet. Bråken osv.
Ofta när jag ser syskon kan det göra riktigt ont. Samtidigt kan jag bli glad av den fina syskonkärleken många har. Jag saknar min och Erics, så ofattbart mycket.
jag hatar när jag är iväg med mamma och pappa såhär, när vi ska äta tex så är alltid den fjärde stolen ledig och varje jag tittar jag på den och tänker på Eric och undrar "varför?". Eller när vi ska in på hotell, antingen får jag sova på en soffa i mamma och pappas rum eller får jag ett rum helt själv. Jag saknar dig så Eric att jag inte vet vad jag ska ta vägen ibland.
Min bror. Du har alltid vetat att jag behöver dig. Du har alltid hjälpt mig med så mycket genom mitt liv. Om du ändå kunde komma hem!!
Jag älskar dig.
När vi strosade runt lite i Helsingör stad i måndags gick vi in i ett liten affär som har, vad ska man säga att det heter, skulpturer kanske, iallafall så är dom jätte fina. har en från tidigare som jag fått av min faster kicki. Det är "gubbar" med olika budskap, och när jag såg en flicka och en pojke som satt jämte varandra på en bänk brast det för mig. Jag hade mått ganska dåligt hela dagen, men när jag såg den lilla skylten till det där det stod " Brother and sister - by your side" gjorde det riktigt ont i hjärtat och tårarna började sakta rinna. hade vi inte varit i en affär hade jag nog kunnat storlipa, riktigt mycket.
Vi köpte den, och jag ska nog placera den på mitt rum någonstans med en bild på mig och Eric jämte hade jag tänkt mig. Jag saknar inte bara Eric så fruktansvärt mycket, jag saknar också allt med honom, syskonskapet. Bråken osv.
Ofta när jag ser syskon kan det göra riktigt ont. Samtidigt kan jag bli glad av den fina syskonkärleken många har. Jag saknar min och Erics, så ofattbart mycket.
jag hatar när jag är iväg med mamma och pappa såhär, när vi ska äta tex så är alltid den fjärde stolen ledig och varje jag tittar jag på den och tänker på Eric och undrar "varför?". Eller när vi ska in på hotell, antingen får jag sova på en soffa i mamma och pappas rum eller får jag ett rum helt själv. Jag saknar dig så Eric att jag inte vet vad jag ska ta vägen ibland.
Min bror. Du har alltid vetat att jag behöver dig. Du har alltid hjälpt mig med så mycket genom mitt liv. Om du ändå kunde komma hem!!
Jag älskar dig.
Halmstad
Hallå.
Idag är jag hemkommen från en 3 dagars vistelse i trevliga men regniga Halmstad. Jag och Eve,Fanny,Olivia och Emma tältade och festade lite. Firade även Fannys 17-års dag där! mycket trevlig får jag säga. Stort tack brudar för detta.
Trots att alla var genomblöta av ösregnet var det jävligt nice. Haft väldigt roligt!
Nu sitter jag hos min älskling och väntar på att han ska komma hem från jobbet, vilket han ska göra snart :) har inte träffat han sen tisdags, inte så länge men tillräckligt länge för att börja sakna honom den lilla underbaringen. Förresten så har jag och daniel varit tillsammans 6 månader imorgon. Puss på det och puss på dig älskling. Jag älskar dig♥
aja ha de toppen babes.
Puss och bye!
Idag är jag hemkommen från en 3 dagars vistelse i trevliga men regniga Halmstad. Jag och Eve,Fanny,Olivia och Emma tältade och festade lite. Firade även Fannys 17-års dag där! mycket trevlig får jag säga. Stort tack brudar för detta.
Trots att alla var genomblöta av ösregnet var det jävligt nice. Haft väldigt roligt!
Nu sitter jag hos min älskling och väntar på att han ska komma hem från jobbet, vilket han ska göra snart :) har inte träffat han sen tisdags, inte så länge men tillräckligt länge för att börja sakna honom den lilla underbaringen. Förresten så har jag och daniel varit tillsammans 6 månader imorgon. Puss på det och puss på dig älskling. Jag älskar dig♥
aja ha de toppen babes.
Puss och bye!
Mysa
Mysa sega och titta på sex and the city är vad jag ska göra idag. så skönt att inte behöva stressa eller nånting. Jag behöver verkligen ta det lugnt hela somaren nu för att orka skolan sen i höst.
Har också myst med min älskling igår, han sov här också men stack vid 6 på morgonen. skulle fiska. jag var skit trött när han skulle dra, fattar inte hur han pallade gå upp^^ men men, har man ett intresse så har man ;P
Älskar dig så daniel<3
ha de bra.
Puss och bye
Har också myst med min älskling igår, han sov här också men stack vid 6 på morgonen. skulle fiska. jag var skit trött när han skulle dra, fattar inte hur han pallade gå upp^^ men men, har man ett intresse så har man ;P
Älskar dig så daniel<3
ha de bra.
Puss och bye
"mardröm"/vänster-lunga-smärta?/underbar dröm
sådär var min morgon beskriven. Haha, låter lite sjukt. Men jag tar en sak i taget då.
Efter att ha somnat vid ungefär 4 inatt vaknar jag vid sju, hade en liten "mardröm". ingen sån läskig en, men typ känslomässigt hemskt. Handlade om Daniel, han vet vad det var. och när jag vaknade då skickade han precis ett sms också så jag lugnade ner mig igen :) hade nämnligen ont i både hjärtat och huvudet när jag vaknade.
Nästa gång vaknade jag vid kanske 10 tiden och hade sjukt ont i bröstet, typ som det känns som det är lungan det gör ont i för varje gång man andas gör det ont. har haft det många gånger innan men denna gången slutade det inte, och eftersom jag knappt kan röra mig då fick jag till slut till panik. men när jag till slut lyckades vända på mig gjorde det inte ont längre, så tipset till er om ni får så ont, lägg er på andra sidan. Hihi^^
Nästa gång vaknade jag ungefär klockan tio i 12 och kände nu måste jag stiga upp och det gjorde jag. Senare kommer jag på vad jag drömt. jag hade drömt om Eric, att han var i livet igen. Jag älskar att drömma om Eric, känns som om man fått träffa han lite. I drömmen hade han varit död fast samtidigt inte eller nåt i flera månader men sen levde han igen. Jag tänkte lite på det i drömmen sen sket jag i det, var ju så lycklig att han var hemma igen och levde. Kommer speciellt ihåg att jag hade gått förbi hans rum till mitt och jag kollar alltid in till hans rum och dom senaste månaderna har det alltid varit tomt där men i drömmen satt han där vid sin dator. åh vilken underbar känsla det var. Om endå drömmar kunde bli sanna. Saknar dig så. ♥
Det var min lilla traumatiska morgon. Nu ska jag fortsätta städa mitt rum :)
ha det bäst.
ta hand om er.
Puss och bye!
Efter att ha somnat vid ungefär 4 inatt vaknar jag vid sju, hade en liten "mardröm". ingen sån läskig en, men typ känslomässigt hemskt. Handlade om Daniel, han vet vad det var. och när jag vaknade då skickade han precis ett sms också så jag lugnade ner mig igen :) hade nämnligen ont i både hjärtat och huvudet när jag vaknade.
Nästa gång vaknade jag vid kanske 10 tiden och hade sjukt ont i bröstet, typ som det känns som det är lungan det gör ont i för varje gång man andas gör det ont. har haft det många gånger innan men denna gången slutade det inte, och eftersom jag knappt kan röra mig då fick jag till slut till panik. men när jag till slut lyckades vända på mig gjorde det inte ont längre, så tipset till er om ni får så ont, lägg er på andra sidan. Hihi^^
Nästa gång vaknade jag ungefär klockan tio i 12 och kände nu måste jag stiga upp och det gjorde jag. Senare kommer jag på vad jag drömt. jag hade drömt om Eric, att han var i livet igen. Jag älskar att drömma om Eric, känns som om man fått träffa han lite. I drömmen hade han varit död fast samtidigt inte eller nåt i flera månader men sen levde han igen. Jag tänkte lite på det i drömmen sen sket jag i det, var ju så lycklig att han var hemma igen och levde. Kommer speciellt ihåg att jag hade gått förbi hans rum till mitt och jag kollar alltid in till hans rum och dom senaste månaderna har det alltid varit tomt där men i drömmen satt han där vid sin dator. åh vilken underbar känsla det var. Om endå drömmar kunde bli sanna. Saknar dig så. ♥
Det var min lilla traumatiska morgon. Nu ska jag fortsätta städa mitt rum :)
ha det bäst.
ta hand om er.
Puss och bye!
Stupidity
Dumhet, dårskap whatever you call it.
Idag känner jag för att ta upp mina dåliga egenskaper. En annan dag kanske det är dom bra!
Alla gör dumma saker ibland, alla gör saker vi ångar. Jag är medveten om det. Men varför gör man det? Varför låter man inte hjärnan tänka lite innan man spottar ut massa ord som bara är fel. Jag är ganska bra på det tror jag.
du vet, agera före tänkandet.
Men varför gör jag om det om och om igen? Varför lär jag mig aldrig? Ibland blir man väldigt trött på sig själv.
Dagens Tips, lär er av era misstag! det är vad dom är till för.
Puss och bye, igen. ♥
Idag känner jag för att ta upp mina dåliga egenskaper. En annan dag kanske det är dom bra!
Alla gör dumma saker ibland, alla gör saker vi ångar. Jag är medveten om det. Men varför gör man det? Varför låter man inte hjärnan tänka lite innan man spottar ut massa ord som bara är fel. Jag är ganska bra på det tror jag.
du vet, agera före tänkandet.
Men varför gör jag om det om och om igen? Varför lär jag mig aldrig? Ibland blir man väldigt trött på sig själv.
Dagens Tips, lär er av era misstag! det är vad dom är till för.
Puss och bye, igen. ♥
Lathet&framtid
Egentligen vill jag börja blogga mycket. skriva ofta. för jag har ibland så mycket tankar jag bara vill ha ut. inte bara om Eric och olyckan och allt det, utan massa andra saker också. allt!jag tycker det är roligt att skriva saker. Skönt på ett sätt med att få ut känslor och så. Men nu är det så att jag är en väldigt lat person, tom för lat för att skriva några vettiga radar här varje dag. jag tänker ofta att jag vill men sen orkar jag inte. Min lathet har jag stora problem med. Ha! stort problem va ? Lite lathet är väl inte så farligt tänker ni säkert, alla är lata ibland. Jo sant, men jag är konstant lat, hela tiden! Och jag typ hatar det. Kan man ändra på att sluta vara så lat? Om man kan, tell me how!
Visst jag har ett träningsförflutet med träning typ varje dag i ungefär 7 år med simningen. Men då ska jag berätta något om den dära simningen. Min lathet att förstört väldigt mycket inom min simning. Pga av min lathet har jag stuntat i jag vet inte hur många träningar och varit hemma och sovit istället. okej, vissa av dom behövdes för att vara simmare krävs det mycket. Och när man har "sjukdomen" lathet kan det bli jobbigt ibland. Om jag säger såhär, jag blev aldrig så bra i simningen som jag hade kunnat bli. Jag vet att jag har mer inom mig att ge, men då måste jag övervinna min lathet och det är inte det lättaste. och efter erics olycka har jag blivit ännu latare. Innan kunde jag stå emot min lathet ganska hyffsat bra men nu, nä orken är inte alltid där lixom. Sorg tar på krafterna kan jag meddela. Kommer jag ha det såhär resten av mitt liv? Jag menar jag är 16 år snart 17 och om nu inte ödet har något att bestämt så har jag hela livet framför mig. Jag förstår absolut mina föräldrar som inte kan se någon framtid utan eric. Och ska jag vara ärlig och jag varit i många stunder jag inte heller kunnat se någon framtid. Så sjukt är det, smärtan och saknaden. Den går aldrig att förklara för någon som inte vet hur det känns. eller jag kan nog inte förklara den överhuvud taget. Jag är ganska lost om jag får säga det själv. Jag vet att jag inte gillar det här och allt jag vill är att gå tillbaka i tiden till då eric var i livet, men betyder det att jag inte kan se fram emot framtiden?
Jag är inte så säker på svaret men jag vet att alla ni som läser skulle säkert säga "klart du kan se fram emot framtiden, du är ju bara 16 år". Jo jag vill med tro det, men nästa alltid när jag tänker på framtiden kommer Eric upp i tankarna och att han inte är med i den. eller, klart han är. han kommer ju alltid vara en del av mitt liv, som sagt, en bror är inget man suddan ut. Men jag menar att kommer inte vara med i min framtid här i denna världen, vid min sida. Finnas för varandra som syskon, göra mig till faster osv osv. Nu finns inte det längre, borta bara sådär. Förjävligt.
Kom precis och tänka på bara någon vecka efter olyckan och jag mamma&pappa gick runt på öjaby kyrkogårt för att hitta en plats till Eric. Och när jag plötsligt kommer på att jag inte kommer på faster, inte få syskonbarn, mina barn kommer inte få några kusiner från min sida. Själviskt låter det men jag bröt ihop totalt och ville bara försvinna och skrek nästan ut "jag vill inte det här". Klart det är ju ingen som vill. men Eric, varför Eric? Världens underbaraste människa.
Många frågor jag aldrig kommer få svar på.
Nu skrev jag om en sak om sen helt plötsligt om en annan såg jag, men så blir det ibland när man låter fingrarna sköta sitt själva. Det är så jag gillar att skriva, det är så jag skriver. Jag skriver det som kommer upp i hjärnan. Det är ärligast och bästa sättet enligt mig. Kan nog bli väldigt konstigt ibland, men skit samma.
och en sak till, jag vet inte. Men ibland får jag en känsla av att jag är okänslig när jag skriver vissa saker om eric. Jag vet inte om det bara är jag. Men jag skriver inte alltid om eric samtidigt som jag gråter. utan bara för att jag vill ibland. Och när jag inte skriver med tårar känns det inte heller som det blir samma känsla. Men ibland låter jag inte sorgen komma innanför mitt "skal" för ibland behöver man vila från det. Och då kanske jag låter okänslig, jag vet inte.
Aja.
Ha de bäst
ta hand om er.
Puss
Sara
Visst jag har ett träningsförflutet med träning typ varje dag i ungefär 7 år med simningen. Men då ska jag berätta något om den dära simningen. Min lathet att förstört väldigt mycket inom min simning. Pga av min lathet har jag stuntat i jag vet inte hur många träningar och varit hemma och sovit istället. okej, vissa av dom behövdes för att vara simmare krävs det mycket. Och när man har "sjukdomen" lathet kan det bli jobbigt ibland. Om jag säger såhär, jag blev aldrig så bra i simningen som jag hade kunnat bli. Jag vet att jag har mer inom mig att ge, men då måste jag övervinna min lathet och det är inte det lättaste. och efter erics olycka har jag blivit ännu latare. Innan kunde jag stå emot min lathet ganska hyffsat bra men nu, nä orken är inte alltid där lixom. Sorg tar på krafterna kan jag meddela. Kommer jag ha det såhär resten av mitt liv? Jag menar jag är 16 år snart 17 och om nu inte ödet har något att bestämt så har jag hela livet framför mig. Jag förstår absolut mina föräldrar som inte kan se någon framtid utan eric. Och ska jag vara ärlig och jag varit i många stunder jag inte heller kunnat se någon framtid. Så sjukt är det, smärtan och saknaden. Den går aldrig att förklara för någon som inte vet hur det känns. eller jag kan nog inte förklara den överhuvud taget. Jag är ganska lost om jag får säga det själv. Jag vet att jag inte gillar det här och allt jag vill är att gå tillbaka i tiden till då eric var i livet, men betyder det att jag inte kan se fram emot framtiden?
Jag är inte så säker på svaret men jag vet att alla ni som läser skulle säkert säga "klart du kan se fram emot framtiden, du är ju bara 16 år". Jo jag vill med tro det, men nästa alltid när jag tänker på framtiden kommer Eric upp i tankarna och att han inte är med i den. eller, klart han är. han kommer ju alltid vara en del av mitt liv, som sagt, en bror är inget man suddan ut. Men jag menar att kommer inte vara med i min framtid här i denna världen, vid min sida. Finnas för varandra som syskon, göra mig till faster osv osv. Nu finns inte det längre, borta bara sådär. Förjävligt.
Kom precis och tänka på bara någon vecka efter olyckan och jag mamma&pappa gick runt på öjaby kyrkogårt för att hitta en plats till Eric. Och när jag plötsligt kommer på att jag inte kommer på faster, inte få syskonbarn, mina barn kommer inte få några kusiner från min sida. Själviskt låter det men jag bröt ihop totalt och ville bara försvinna och skrek nästan ut "jag vill inte det här". Klart det är ju ingen som vill. men Eric, varför Eric? Världens underbaraste människa.
Många frågor jag aldrig kommer få svar på.
Nu skrev jag om en sak om sen helt plötsligt om en annan såg jag, men så blir det ibland när man låter fingrarna sköta sitt själva. Det är så jag gillar att skriva, det är så jag skriver. Jag skriver det som kommer upp i hjärnan. Det är ärligast och bästa sättet enligt mig. Kan nog bli väldigt konstigt ibland, men skit samma.
och en sak till, jag vet inte. Men ibland får jag en känsla av att jag är okänslig när jag skriver vissa saker om eric. Jag vet inte om det bara är jag. Men jag skriver inte alltid om eric samtidigt som jag gråter. utan bara för att jag vill ibland. Och när jag inte skriver med tårar känns det inte heller som det blir samma känsla. Men ibland låter jag inte sorgen komma innanför mitt "skal" för ibland behöver man vila från det. Och då kanske jag låter okänslig, jag vet inte.
Aja.
Ha de bäst
ta hand om er.
Puss
Sara
10 månader
( samma text som på bdb)
Att du är borta är något jag fortfarande inte förstått. Att du aldrig mer kommer hem är något jag inte heller förstått. Att du är död och borta från denna värld för alltid är något jag aldrig kommer förstå. Det är något som inte går att inse. Jag kan säga, fast det tar emot, att du är borta föralltid men jag förstår aldrig innebörden av det jag säger då. Samtidigt som jag någonstans vet att du är borta kommer aldrig mitt hjärta acceptera det. Du är min bror. Du har alltid varit det och kommer föralltid att vara det. så enkelt är det. Bara för att du är borta från denna värld kan man inte bara sudda ut dig precis som du aldrig funnits. nej det är inte möjligt. Du lever fortfarande för mig och så många andra, i våra hjärtan. Där kommer du vara till dagen då jag lämnar denna värld, för den dagen kommer jag träffa dig igen. Det är något jag tror på. Min livslånga väntan på att få träffa dig igen. När mitt liv är slut. Jag längtar till den dagen samtidigt som jag vet att jag har så mycket kvar här att leva för. Så mycket jag ska göra innan den dagen kommer. Men när jag tänker så kommer också tanken " varför fick inte du det? varför fick inte du uppleva allt som livet har att bjuda på?". Den tanken gör mig så arg och ledsen.
Varför du?
Jag älskar dig och längtar till dagen vi ses igen.
/ din lillasyster
Att jag tog samma text som på bdb vet jag inte. just nu orkar jag inte skriva en massa. Är väldigt trött idag, det gör ont idag. Jag saknar dig så det gör ont. Älskar dig bror. Att det gått 10 månader sen du försvann fattar jag inte. jag fattar ingenting känns det som.
Jag behöver dig <3
känna sig misslyckad
att känna sig misslyckad är väl något alla gjort någon gång mer än eller mindre. Men nu, gör jag det ofta. för ofta.
Jag vill inget hellre än att bli lycklig igen, lika lycklig som innan olyckan. Men jag vet att det går inte bli så lycklig igen för då måste någon spola tillbaka tiden och göra så att olyckan inte händer. och det är omöjligt. tyvärr.
och jag vet inte om det har med olyckan att göra, men jag bara antar det eftersom typ allt annat som har ändrats med mig efter olyckan är så och då är det säkert så med. Att känna sig misslyckad pratar jag om nu. alltså egentligen kännar jag inte mig misslyckad direkt. men det kommer av andra saker. t ex en jätte liten sak kan hände. men som gör mig ledsen. och det är när jag känner mig ledsen som jag sen känner mig misslyckad. hur det går ihop och varför har jag ingen aning. så som mycket annat i mitt liv just nu. har ingen koll.
jag hatar den känslan. hatar den. den gör ont och den får mig att gråta ibland. jag vill vara stark som alla säger att jag är, jag vill vara stark och klara så emot allt sånt här. men jag kan inte. jag är inte så stark.
Att sakna sin bror varjde dag, hela tiden, tar på krafterna. det kan jag lova. om jag var en trött tonåring innan olyckan är jag nu är meeega trött tonåring. ibland känns det som jag kan sova hur mycket som helst. ibland vill jag bara sova. när jag bara vill sova mår jag som sämst, när sorgen och smärtan styr mig helt.
Jag vill bara gå tillbaka i tiden. gå tillbaka till den 6 september 2007 och göra allt bra. göra så att eric inte är med i olyckan. göra så att allt är som vanligt. min gamla ljuvliga vardag.
nu blev nog allt helt konstigt igen. så blir det ibland när jag bara skriver det jag tänker på.
Jag saknar dig så mycket Eric, du förstår inte hur saknad du är!
Jag älskar dig. / lillasyster
Jag vill inget hellre än att bli lycklig igen, lika lycklig som innan olyckan. Men jag vet att det går inte bli så lycklig igen för då måste någon spola tillbaka tiden och göra så att olyckan inte händer. och det är omöjligt. tyvärr.
och jag vet inte om det har med olyckan att göra, men jag bara antar det eftersom typ allt annat som har ändrats med mig efter olyckan är så och då är det säkert så med. Att känna sig misslyckad pratar jag om nu. alltså egentligen kännar jag inte mig misslyckad direkt. men det kommer av andra saker. t ex en jätte liten sak kan hände. men som gör mig ledsen. och det är när jag känner mig ledsen som jag sen känner mig misslyckad. hur det går ihop och varför har jag ingen aning. så som mycket annat i mitt liv just nu. har ingen koll.
jag hatar den känslan. hatar den. den gör ont och den får mig att gråta ibland. jag vill vara stark som alla säger att jag är, jag vill vara stark och klara så emot allt sånt här. men jag kan inte. jag är inte så stark.
Att sakna sin bror varjde dag, hela tiden, tar på krafterna. det kan jag lova. om jag var en trött tonåring innan olyckan är jag nu är meeega trött tonåring. ibland känns det som jag kan sova hur mycket som helst. ibland vill jag bara sova. när jag bara vill sova mår jag som sämst, när sorgen och smärtan styr mig helt.
Jag vill bara gå tillbaka i tiden. gå tillbaka till den 6 september 2007 och göra allt bra. göra så att eric inte är med i olyckan. göra så att allt är som vanligt. min gamla ljuvliga vardag.
nu blev nog allt helt konstigt igen. så blir det ibland när jag bara skriver det jag tänker på.
Jag saknar dig så mycket Eric, du förstår inte hur saknad du är!
Jag älskar dig. / lillasyster
Göteborg
Är nyss hemkommen från göteborg. Varit hos faster kicki och gullungarna gabriel&mikael.
Varit riktigt mysigt:) åt gott på lördagen sen på södagen shoppade vi lite och på kvällen tittade jag och mamma och kicki på sex and the city the movie , oerhört bra om jag får säga det själv. Så härligt rolig. rekomenderar jag jäättte mycket!!
Så nu ska jag ladda ner hela serien och titta på det som en galning (y) kanon.
Snart ska jag till min underbaring daniel. Älskar verkligen den pojken. finns ingen som får mig att må så bra! är galet kär i dig älskling. <3
Jag, mikael och gabriel. syskonkärlek v
ursöta Mikael.
Ha det topppen!
Puss ♥
/ Sara
Varit riktigt mysigt:) åt gott på lördagen sen på södagen shoppade vi lite och på kvällen tittade jag och mamma och kicki på sex and the city the movie , oerhört bra om jag får säga det själv. Så härligt rolig. rekomenderar jag jäättte mycket!!
Så nu ska jag ladda ner hela serien och titta på det som en galning (y) kanon.
Snart ska jag till min underbaring daniel. Älskar verkligen den pojken. finns ingen som får mig att må så bra! är galet kär i dig älskling. <3
Jag, mikael och gabriel. syskonkärlek v
ursöta Mikael.
Ha det topppen!
Puss ♥
/ Sara
amor vincit omnia
Saknad.
Känslor vi inte styr.
Kärlek.
allt bygger på kärlek. inte bara kärleken när man är kär i någon. utan jag menar all kärlek.
kärleken till vänner, familj osv.
Utan kärleken är man en olycklig själ. kärlek är som syre, du behöver det för att överleva. Jag tror verkligen inte på "-ensam är stark" . no way! kärleken är stark! eller som det latinska uttrycket "amor vincit omnia" som betyder "kärleken övervinner allt", och jag tror på det. det har jag funderat på att tatuera in t.o.m.. men min första tatuering ska vara till minne av Eric. måste bara lista ut vad först :) jag har som sagt funderat på "Tilia cordata" som betyder Lind på latin, som vårt efternamn. Eric blev kallad Lind av nästan alla sina kompisar och han hette så på bdb. och eftersom jag tycker om latinska uttryck och speciellt som tatuering så är det jag tänkt på mest. men ska fundera mer. vill vara säker. och alla kanske inte vet vad tilia cordata betyder och jag vill ju att när folk ser min tatuering ska dom se min bror i den. alltså, jag vill hedra han på det sättet. Han försvinner aldrig från mig. han är borta från denna värld, men aldrig från mitt hjärta. det kan aldrig, aldrig någon ta ifrån mig! Han är min bror, min storebror, nu och föralltid.
Kom ihåg, du behöver kärleken.
så jag avslutar detta inlägg med detta;
"Amor vincit omnia et nos cedamus amori"
("kärleken övervinner allt, så låtom oss besegras av kärleken")
/ sara
Känslor vi inte styr.
Kärlek.
allt bygger på kärlek. inte bara kärleken när man är kär i någon. utan jag menar all kärlek.
kärleken till vänner, familj osv.
Utan kärleken är man en olycklig själ. kärlek är som syre, du behöver det för att överleva. Jag tror verkligen inte på "-ensam är stark" . no way! kärleken är stark! eller som det latinska uttrycket "amor vincit omnia" som betyder "kärleken övervinner allt", och jag tror på det. det har jag funderat på att tatuera in t.o.m.. men min första tatuering ska vara till minne av Eric. måste bara lista ut vad först :) jag har som sagt funderat på "Tilia cordata" som betyder Lind på latin, som vårt efternamn. Eric blev kallad Lind av nästan alla sina kompisar och han hette så på bdb. och eftersom jag tycker om latinska uttryck och speciellt som tatuering så är det jag tänkt på mest. men ska fundera mer. vill vara säker. och alla kanske inte vet vad tilia cordata betyder och jag vill ju att när folk ser min tatuering ska dom se min bror i den. alltså, jag vill hedra han på det sättet. Han försvinner aldrig från mig. han är borta från denna värld, men aldrig från mitt hjärta. det kan aldrig, aldrig någon ta ifrån mig! Han är min bror, min storebror, nu och föralltid.
Kom ihåg, du behöver kärleken.
så jag avslutar detta inlägg med detta;
"Amor vincit omnia et nos cedamus amori"
("kärleken övervinner allt, så låtom oss besegras av kärleken")
/ sara
she holds a key
Helluu
Sitter här ja, borde kanske sova. men jag, till skillnad från typ alla andra, har jag inget sommarjobb. har väl bara mig själv att skylla för det. men känner att lite pengar hade bannemig inte skadat. så vad jag ville säga med det var jag kan sova när jag vill^^
jag har börjat lyssna på gavin degraw igen :) hans musik är helt underbar. love it.
dagens låt är definitift Gavin Degraw-she holds a key
så bra.
aja, byee,
kärlek
Sitter här ja, borde kanske sova. men jag, till skillnad från typ alla andra, har jag inget sommarjobb. har väl bara mig själv att skylla för det. men känner att lite pengar hade bannemig inte skadat. så vad jag ville säga med det var jag kan sova när jag vill^^
jag har börjat lyssna på gavin degraw igen :) hans musik är helt underbar. love it.
dagens låt är definitift Gavin Degraw-she holds a key
så bra.
aja, byee,
kärlek
även om..
Även om dom första dygnen efter olyckan var dom värsta i mitt liv vill jag så himla gärna kunna gå tillbaka till dit. Självklart vill jag helst gå tillbaka till innan olyckan, men om vi nu ska säga att bara efter olyckan är "möjligt" så är det dom första dygnen. För då kunde jag "hälsa" på eric, jag kunde röra honom, se honom. Även om det gjorde så fruktansvärt ont att se han ligga där, utan att andas, med stängda ögonlock. Känna hur han är kall. så kall. trots det gjorde berörningen vid honom att jag mådde bättre. Jag kände mig tryggare. Jag var hos min bror och jag kunde röra honom. Skulle ge allt för att få det tillbaka.
Jag minns inte mycket från morgonen den 7 september 2007, en fredag. Morgonen då jag fick veta att min bror inte lever längre, den värsta morgonen i mitt liv. och en början på den värsta tiden i mitt liv. Jag minns inte känslan klart, men en del. Så mycket som är suddigt. Jag minns mamma, jag minns klockan som var alldeles för tidig att stiga upp, jag minns "nej,nej,nej" i tankarna, jag minns paniken, jag minns att jag gick ner för trappan till köket där pappa står och stirrar ut genom fönstret. Jag minns hur jag kramar honom och hoppas hela tiden att någon ska säga att det inte är sant. jag minns polisbilen på vår garageuppfart, jag minns polisen åse och polisen som var en man. Jag minns när vi åker till sjukhuset, vi åker förbi olyckplatsen där det står en skylt "olycka" vid vägen, Platsen där min brors hjärta några timmar innan slutat slå och lungorna slutat andas in syre. Jag minns min konstiga nyfikenhet, vad hände? jag minns förtvivlan och alla tankar som snurrade i huvudet utan att förstå någonting alls.
Jag minns när vi kommer till akuten, jag minns att vi går och kommer till en korridor och en sjuksköterska öppnar en dörr. En dörr till min bror. En dörr till min döde bror. En dörr till ett rum utan fönster, ett rum med två dörrar en hylla nåt skåp, några ljus och några stolar runt en säng, en sjukhussäng med min bror liggande i. min bror med sjukhuskläder och slutna ögon och knäppta händer över magen. jag minns inte vad jag gör när jag kommer in, men jag tror jag går fram till honom. Jag minns senare när jag ligger på golvet i fosterställing och fattar verkligen ingenting. Jag minns när jag ber att få vara ensam med Eric, mamma och pappa går ut och jag står jämte sängen och tårarna rinner och rinner ner för min kind. drar mina fingrar genom hans hår flera gånger och tittar förtvivlat på honom, ber att han ska öppna ögonen och säga att allt kommer bli bra. Jag smeker hans kind och säger, "jag älskar dig.." jag vet att jag säger något mer, kommer tyvärr inte ihåg det.
efter ca 3 h åker vi ifrån Eric, nu börjar berättandet för alla andra och mitt nya liv börjar, inget positivt nytt liv. Ett liv utan min bror. Ett liv jag inte vill ha.
Vi var också hos Eric dagen efter, hans närmsta kompisar kom för att ta sitt farväl. Och några andra.
Efter det tror jag det var när han skulle ner till lund på obduktion( tror det stavas så). Jag tänker helst inte på det, jag vill inte veta hur dom har skärt upp och kollat allt i min brors kropp. Men jag kommer ihåg längtan medans han var där, jag kommer ihåg hur jag frågade mamma hela tiden " när är det eric kommer hem?" Jag ville så gärna träffa han igen och se han igen. ta i han igen.
Dock blev den gången inte som jag ville riktigt, jag kommer ihåg när vi kommer in i "kapellet" där han nu ligger i en kista med sin studentkostym på sig. så fort jag kommer in i rummet ser jag att min bror är inte kvar i den kroppen. Han har börjat lämna den nu. alla drag i ansiktet börjar försvinna. Hans breda näsa har blivit smal och hans ögon har börjat sjunka inåt. Så fort jag såg honom började jag gråta. Då jag insåg att min bror inte längre finns här, hans själ har lämnat sin kropp och denna jord.
Jag saknar dig något så fruktansvärt.
Jag älskar dig. / din lillasyster.
Jag minns inte mycket från morgonen den 7 september 2007, en fredag. Morgonen då jag fick veta att min bror inte lever längre, den värsta morgonen i mitt liv. och en början på den värsta tiden i mitt liv. Jag minns inte känslan klart, men en del. Så mycket som är suddigt. Jag minns mamma, jag minns klockan som var alldeles för tidig att stiga upp, jag minns "nej,nej,nej" i tankarna, jag minns paniken, jag minns att jag gick ner för trappan till köket där pappa står och stirrar ut genom fönstret. Jag minns hur jag kramar honom och hoppas hela tiden att någon ska säga att det inte är sant. jag minns polisbilen på vår garageuppfart, jag minns polisen åse och polisen som var en man. Jag minns när vi åker till sjukhuset, vi åker förbi olyckplatsen där det står en skylt "olycka" vid vägen, Platsen där min brors hjärta några timmar innan slutat slå och lungorna slutat andas in syre. Jag minns min konstiga nyfikenhet, vad hände? jag minns förtvivlan och alla tankar som snurrade i huvudet utan att förstå någonting alls.
Jag minns när vi kommer till akuten, jag minns att vi går och kommer till en korridor och en sjuksköterska öppnar en dörr. En dörr till min bror. En dörr till min döde bror. En dörr till ett rum utan fönster, ett rum med två dörrar en hylla nåt skåp, några ljus och några stolar runt en säng, en sjukhussäng med min bror liggande i. min bror med sjukhuskläder och slutna ögon och knäppta händer över magen. jag minns inte vad jag gör när jag kommer in, men jag tror jag går fram till honom. Jag minns senare när jag ligger på golvet i fosterställing och fattar verkligen ingenting. Jag minns när jag ber att få vara ensam med Eric, mamma och pappa går ut och jag står jämte sängen och tårarna rinner och rinner ner för min kind. drar mina fingrar genom hans hår flera gånger och tittar förtvivlat på honom, ber att han ska öppna ögonen och säga att allt kommer bli bra. Jag smeker hans kind och säger, "jag älskar dig.." jag vet att jag säger något mer, kommer tyvärr inte ihåg det.
efter ca 3 h åker vi ifrån Eric, nu börjar berättandet för alla andra och mitt nya liv börjar, inget positivt nytt liv. Ett liv utan min bror. Ett liv jag inte vill ha.
Vi var också hos Eric dagen efter, hans närmsta kompisar kom för att ta sitt farväl. Och några andra.
Efter det tror jag det var när han skulle ner till lund på obduktion( tror det stavas så). Jag tänker helst inte på det, jag vill inte veta hur dom har skärt upp och kollat allt i min brors kropp. Men jag kommer ihåg längtan medans han var där, jag kommer ihåg hur jag frågade mamma hela tiden " när är det eric kommer hem?" Jag ville så gärna träffa han igen och se han igen. ta i han igen.
Dock blev den gången inte som jag ville riktigt, jag kommer ihåg när vi kommer in i "kapellet" där han nu ligger i en kista med sin studentkostym på sig. så fort jag kommer in i rummet ser jag att min bror är inte kvar i den kroppen. Han har börjat lämna den nu. alla drag i ansiktet börjar försvinna. Hans breda näsa har blivit smal och hans ögon har börjat sjunka inåt. Så fort jag såg honom började jag gråta. Då jag insåg att min bror inte längre finns här, hans själ har lämnat sin kropp och denna jord.
Jag saknar dig något så fruktansvärt.
Jag älskar dig. / din lillasyster.
Mys kväll.
Igår och idag har jag varit ledig från skolan, eller har inte haft några lektioner,sköönt^^:) Så i onsdag till torsdag sov danne här så mös vi och så sen på tors eftermiddag åkte vi hem till honom och mös mer sen sov jag där med :) Älskar att vara med honom, älskar honom. Älskar daniel ekström mest. Sen efter en runda på stan åkte jag hem och fick ryck och började klippa vårat halvmeter långa gräs.gick ju sådär bra och nu ser gräsmatten värre ut än vad den gjprde innan maha :D aja får göra kklart det imon :)
Ikväll äre fredagkväll, men jag ska bara ta det lugnt och mysa :)
Ha det bäst.
Puss ♥
Ikväll äre fredagkväll, men jag ska bara ta det lugnt och mysa :)
Ha det bäst.
Puss ♥
