Tiden försvinner.

Jag har tittat runt lite på bloggar, och på bloggen om tjejen som blev mördad förra veckan. En blogg som skrivs av hennes vänner. Jag ser orden, och jag känner smärtan. "En vecka.. ", Jag kommer så väl ihåg i början. Först räknade man dagarna. Sen veckorna. Och nu har det gått mer än 21 månader. Och jag förstår fortfarande lika lite. Jag kommer förmodligen aldrig fatta att du är borta. Det går inte för mig att förstå.
Och jag saknar dig eric fortfarande lika mycket, om inte mer. Om det nu är möjligt att sakna någon mer.

Det är sommar nu. Våra födelsedagar kommer snart, andra året utan dig. Jag vill inte.


Världens bästa.
Jag älskar dig,
och jag saknar dig fruktansvärt mycket.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0