Sara Lind

På något sätt känner jag att jag börjar komma tillbaka där jag var för några månader. Låter förmodligen negativt, men det är det inte. Jag börjar sakta komma min sorg närmare igen. Detta är inget jag har skrivit i bloggen om och jag vet inte varför riktigt, men jag har varit väldigt "frånvarande" väldigt länge nu. Sedan i slutet av förra året skulle jag tro. Jag har skjutit ifrån mig sorgen något fruktansvärt mycket. Jag har vägrat låta den komma nära mig. I början tänkte jag inte alls på det men nu senare började jag märka att det gör också att Eric kommer längre ifrån mig. Självklart har jag tänkt på honom varje dag, saknat honom varje dag.. men inte på samma sätt. Har inte tagit in det på samma sätt. På så sätt är han inte heller lika nära mig. Även om det gör sjukt ont att verkligen ta in det är det skönt. Eric lever kvar i dem minnen jag har av honom. Minnen jag aldrig släpper.
Jag har fortfarande en bit kvar, det känner jag. Men jag tillåter mig mer och mer att släppa in det, och det är inget jag kan eller tänker skynda på. Dock tror jag ska gå upp till erics grav imorgon. Har inte varit där på flera månader..

Ingen skola idag och ingen skola imorgon. Ska försöka ta igen allt som jag ligger efter med också.
Take care ♥