livet är så orättvist
idag är det 7:e september 2008.
Den 7:e september 2007 tidigt på morgonen fick jag reda på att min bror inte längre finns i livet.
Det har nu gått ett år, ett år sen mamma kom in till mig på morgonen och la sig jämte mig. jag kommer ihåg att jag tittade på klockan, den var runt halv 6 tror jag. Men jag är inte säker. Jag vänder mig sedan om och tänker vad vill hon såhär tidigt?. hon säger till mig; det finns inget bra sätt att säga det här på.. men.. - jag börjar känna hur paniken kommer och jag sätter mig upp och säger nejnejnej när mamma säger; Eric finns inte mer.. jag kommer ihåg hur mamma försöker greppa tag om mig men jag hoppar upp snabbt och börjar klä på mig medans mamma berättar att polisen är där nere och pappa också. Jag kommer inte ihåg vad jag tänker, jag kommer bara ihåg när jag ställer mig och tittar på pappa som står och tittar ut genom fönstret. Jag minns att jag går ut, en polis kommer och presenterar sig. Vi sätter oss sen i polisbilen och vi åker till sjukhuset, akut avdelningen. Vi går in och en sjuksköterska visar oss vägen till en dörr, hon öppnar sedan dörren och där inne är ett litet rum med en säng, en hylla med några ljus och en psalmbok eller liknande om jag inte minns fel, ett stort skåp, ett handfat och en säng.. en sjukhussäng med min bror. med min fina bror, min älskade bror liggandes i. Endast några skrapsår gör att han inte ser ut precis som innan olyckan.
fy fan vad ont det gör och tänka tillbaka på det. saknar dig så jävla mycket eric. Önskar så att du kunde komma hem.!! Jag vet att jag skrivit om detta tidigare, men det är bra för mig att skriva det om och om igen. Även om det gör så jävla ont. Jag vet att då skrev jag mer, nu vet jag inte vad jag ska skriva mer här efter, det är mycket som händer det första dygnet. men jag skriver väl om hela det någon annan gång, jag känner inte för det nu och jag skriver inte när jag inte vill. Det blir bara fel då.
igår var en lugn dag, jag trodde den skulle bli mycket tyngre känslomässigt, men det var den inte, den var inte värre än alla andra dagar. Däremot känns det som idag kommer bli värre. Jag vill så gärna träffa dig igen Eric!! Krama dig, prata med dig! bråka med dig, tjabba med dig! allt syskon gör, jag saknar det så förjävligt mycket så du anar inte. Men det kommer aldrig finnas nåt som jag saknar mer än dig, du! Eric, det finns ingen människa på denna jord som du. Så underbar och omtänksam och snäll och glad. Du förstår inte hur glad jag är över att få vara din syster. Jag har världens bästa bror. Ingen kan någonsin ta ifrån mig det. Det gör ofta ont i mig när jag ser syskon prata om framtiden, eller när jag ser syskon i simhallen som har sina barn med sig. Allt det där vi aldrig får uppleva tillsammans, framtiden. Du är bäst och jag älskar dig mer än vad jag trodde var möjligt. Jag önskar du visste det och hur mycket du betytt för mig under alla år. Det var nu på det sista året med dig jag verkligen förstod vilken god och underbar människa du är och hur jag längtade efter framtiden med dig, jag såg verkligen ljust på framtiden då, jag såg ljust på allt.
Jag älskar dig. / din lillasyster
Den 7:e september 2007 tidigt på morgonen fick jag reda på att min bror inte längre finns i livet.
Det har nu gått ett år, ett år sen mamma kom in till mig på morgonen och la sig jämte mig. jag kommer ihåg att jag tittade på klockan, den var runt halv 6 tror jag. Men jag är inte säker. Jag vänder mig sedan om och tänker vad vill hon såhär tidigt?. hon säger till mig; det finns inget bra sätt att säga det här på.. men.. - jag börjar känna hur paniken kommer och jag sätter mig upp och säger nejnejnej när mamma säger; Eric finns inte mer.. jag kommer ihåg hur mamma försöker greppa tag om mig men jag hoppar upp snabbt och börjar klä på mig medans mamma berättar att polisen är där nere och pappa också. Jag kommer inte ihåg vad jag tänker, jag kommer bara ihåg när jag ställer mig och tittar på pappa som står och tittar ut genom fönstret. Jag minns att jag går ut, en polis kommer och presenterar sig. Vi sätter oss sen i polisbilen och vi åker till sjukhuset, akut avdelningen. Vi går in och en sjuksköterska visar oss vägen till en dörr, hon öppnar sedan dörren och där inne är ett litet rum med en säng, en hylla med några ljus och en psalmbok eller liknande om jag inte minns fel, ett stort skåp, ett handfat och en säng.. en sjukhussäng med min bror. med min fina bror, min älskade bror liggandes i. Endast några skrapsår gör att han inte ser ut precis som innan olyckan.
fy fan vad ont det gör och tänka tillbaka på det. saknar dig så jävla mycket eric. Önskar så att du kunde komma hem.!! Jag vet att jag skrivit om detta tidigare, men det är bra för mig att skriva det om och om igen. Även om det gör så jävla ont. Jag vet att då skrev jag mer, nu vet jag inte vad jag ska skriva mer här efter, det är mycket som händer det första dygnet. men jag skriver väl om hela det någon annan gång, jag känner inte för det nu och jag skriver inte när jag inte vill. Det blir bara fel då.
igår var en lugn dag, jag trodde den skulle bli mycket tyngre känslomässigt, men det var den inte, den var inte värre än alla andra dagar. Däremot känns det som idag kommer bli värre. Jag vill så gärna träffa dig igen Eric!! Krama dig, prata med dig! bråka med dig, tjabba med dig! allt syskon gör, jag saknar det så förjävligt mycket så du anar inte. Men det kommer aldrig finnas nåt som jag saknar mer än dig, du! Eric, det finns ingen människa på denna jord som du. Så underbar och omtänksam och snäll och glad. Du förstår inte hur glad jag är över att få vara din syster. Jag har världens bästa bror. Ingen kan någonsin ta ifrån mig det. Det gör ofta ont i mig när jag ser syskon prata om framtiden, eller när jag ser syskon i simhallen som har sina barn med sig. Allt det där vi aldrig får uppleva tillsammans, framtiden. Du är bäst och jag älskar dig mer än vad jag trodde var möjligt. Jag önskar du visste det och hur mycket du betytt för mig under alla år. Det var nu på det sista året med dig jag verkligen förstod vilken god och underbar människa du är och hur jag längtade efter framtiden med dig, jag såg verkligen ljust på framtiden då, jag såg ljust på allt.
Jag älskar dig. / din lillasyster
Kommentarer
Trackback
