I don't know who I am without you

Jag är sådär äckligt känslosam idag. Men jag har ingen aning om vad? Känslorna bara värker i mitt hjärta och tårarna har varit nära att rinna flera gånger. Men jag vet inte vad det är.. Så därför lyssnar jag på musik, försöker komma på vad det är.. men jag vet fortfarande inte. Får helt enkelt godta att idag bara är jag känslosam. Så enkelt är det.
Imorse funderade jag lite på Thailand, 3 veckor är rätt länge.. Och det kommer bli hur skönt som helst att komma till värmen och inte göra någonting. Bara njuta.. Ändå kan jag inte sluta tänka på att jag vet att jag kommer få hemlängtan efter bara 1 vecka typ. Jag kommer sakna daniel och alla andra. Hemma är alltid bäst. Men jag blir arg på mig själv, jag ska åka bort i 3 veckor som jag längtat efter sen vi bokade resan i våras och nu när det  närmar sig är jag typ nervös? Näj, skärpning Sara. Man måste kunna njuta av nuet.
Samtidigt som detta har jag funderat massa på att jag är en person som tänker väldigt mycket. Kanske tänker jag för mycket ibland? Jag vet inte. Jag vet också att jag har inte tänkt mycket senaste året. Jag har inte orkat, jag har inte velat, har gjort saker för att slippa börja tänka. Jag har inte orkat ta smärtan. För som ni kanske förstår har dem flesta, eller ja förmodligen alla, tankar varit på Eric, Erics död. Varför? Vad hände? Gjorde det ont? Var är han nu? Vad tänkte han dem sista sekunderna i hans liv? Ser han mig ? Ser han oss, alla som älskar honom? Alla som saknar honom så otroligt mycket.. Jag har kommit på mig själv senaste tiden att inte veta vad jag känner. Frågar någon mig om hur allt är så vet jag egentligen inte svaret. Jag vet inte hur jag mår. Jag vet inte.
Därför tror jag Thailand kommer bli väldigt "bra" för mig, jag behöver tiden att bara ligga och tänka. Släppa allt annat. Därför har jag också funderat på att inte prata eller något sådant med folket här hemma, utan bara vara i min egna lilla värld. Inte gå in på sidor på internet för att se vad som händer hemma, stänga av mobiltelefonen. Stänga ute verkligheten. Jag tror att jag egentligen behöver det. av många anledningar. Jag behöver tänka, för mig själv. Jag börjar tvivla på om jag vet vem jag själv är. Jag är inte säker på mig själv längre som jag var förut.
Men samtidigt tror jag inte att jag kommer klara det. Jag får se.. Kanske..

Lite av dagens tankar.
/ Sara

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0