Sara Lind

Okej, nytt år- nytt liv. Är det inte så man säger? Spela roll. Jag är i ett stadie i mitt liv där jag fakiskt börjar må bra igen. Och för att försätta ta steg framåt och inte massa steg bakåt om och om igen så är det en del saker jag måste ta tag i. Ja, jag vet att jag kommer att falla baklänges då och då, men jag är trött på att bara gå baklänges och noll steg framåt. Det är fan på tiden nu. Och jag börjar få mer och mer ork, vilket gör att jag förmodligen faktiskt kan genomföra detta. Jag sitter nu och bara skriver precis det jag känner, så jävla skönt. Orden bara trillar fram genom fingrarna. Precis som jag vill ha det. Precis som jag alltid skrev innan. Precis som det ska va.

Samtidigt som jag sitter och skriver detta så får jag en liten, liten klump i magen som försöker att hindra mig att skriva. Så jävla fjantigt men sant- jag har tappat tron på mig själv och inte litat på mig själv över huvud taget. Något som är fruktansvärt frustrerande. Dags att börja vara den man är kanske.
Dags att göra allt det där som jag vill.