Sara Lind

Jag börjar verkligen känna nu att jag mår inte så bra. Sakta blir det värre och värre, känslan i mag gropen blir tydligare och tydligare. Det beror inte bara på att jag har börjar släppa in sorgen utan det är massa andra saker också. Saker som ligger och inte blir gjorda, saker som stör mig och rubbar mitt psyke. Saker som gör ont, och saker som jag inte vet om jag är redo för.
Det tydligaste sättet jag märker på att jag inte mår bra är när jag ska sova. Jag kan inte sova. Jag ligger och vrider och vänder mig och massa tankar börjar komma upp och det börjar göra ont. Jag orkar inte den känslan, jag hatar den känslan. Den har styrt mig alldeles för många gånger. Ändå vet jag att den ingår i sorgen, smärtan är sorgen. Jag är skit trött och just nu vill jag bara sova. Men jag kan inte somna. Jag hatar att inte kunna somna. Jag är sjukt trött på skolan nu också, och när jag mår dåligt kan jag inte prestera bra i skolan. allt blir bara halvdant och jag blir missnöjd, men jag orkar inte bry mig. Det får bli som det blir. Nu vill jag bara ha sommarlov.

Jag är så jävla trött på allt just nu. Jag vill sova, sova och sova.
Helvete.

När mamma fyllde år köpte pappa och jag en spikmatta till henne. För er som inte vet vad jag menar med spikmatta så föreställ er inte nu en sån med riktiga spikar på, utan det är en med massa "piggar" på. Den ska ge lugn och frigöra endorfiner och grejer. Jag kunde inte låta bli att pröva, och jag var egentligen ganska nollställd till det när jag la mig på den, men redan efter några minuter känner jag hur "ångest-känslan" blir sjukt intensiv och jag vill bara gå bort från den direkt. Alltså det blir en sån intensiv känsla att man inte kan va still, man får nästan panik. Allt man vill göra är bara att lägga sig i fosterställning och skrika- den känslan. Fy fan vad jag hatar den känslan också. Men jag låg kvar i allafall och efter en stund börjar man känna hur känslan försvinner helt i nån sekund sen kommer tillbaka och fortsätter så och till slut är känslan borta och man blir skit lugn. I allafall blir det så på mig. Nu har jag legat på den sammanlagt 3 gånger i ca. 10-15 minuter. Ärligt talat vet jag inte varför jag utsätter mig för den känslan, för den är förjävlig och alla tre gånger har jag varit as nära på att gå bort från den. Men jag antar att det är för känslan som kommer sen, den känslan när den andra känslan försvinner som blir så jävla skön, man bli sjukt lättad och allt känns jätte bra de få sekunderna. Jag tror att så är väl vårt liv lite också, vi utsätter och själva för saker som är förjävliga men det leder ofta till något bra. För att kunna känna det bra måste vi känna det dåliga, efter det dåliga kan vi uppskatta det "bra-iga" mycket ner. Efter regn kommer solsken, eller?