Sara Lind

Sådär kan det gå när man gråter och skriver samtidigt. Syftar på inlägget under. Det var länge sen jag gjorde så, verkligen grät av saknaden av eric och bara skrev precis det jag tänkte. Och det är det jag vill göra, jag mår bra av att skriva. Jag har många liknande i arkivet som jag inte publicerat. Jag vet inte varför, men det känns så bra att skriva i just det tillfället när man mår som sämst. Det är som om jag får ut det på något sätt, samtidigt som det får mig att gråta mer för jag har känslorna i ord framför mig, även om jag nästan aldrig lyckas beskriva känslorna rätt. Det går inte.. Men det är lite av en befrielse, som om orden ligger där inne och skaver och väntar på att få komma ut på något sätt..