Sara Lind

Jag har haft många känslor idag. Varit väldigt känslosam, men har ändå undgått tårar på något vänster. Men dom är istället på insidan. Mitt hjärta gråter ikväll. Det känns.. Jag också egentligen med gråten i halsen men dom kommer inte fram. Fråga mig inte varför..

6 september kommer aldrig bli en vanlig dag för mig igen. Därför att efter 6 september 2007 förändrades mitt liv helt. Det stannade, jag var 16 år och känner mig fortfarande som 16 år.


Det har gått två år.. men för mig känns det som igår. Det gör fortfarande lika ont, smärtan försvinner aldrig eftersom saknaden aldrig gör det. Det enda sättet är om du kommer tillbaka Eric...
När jag, mamma och pappa var borta på olycksplatsen innan började pappa spekulera som vanligt. Tänk om lyktstolpen inte hade varit precis där, hade du överlevt då? Att bara tänka på om du överlevt och allt var som vanligt idag gör mig galen. Hur hade våra liv sett ut då? Vad hade du gjort? Hade du fortfarande bott hemma? Att höra dina steg här bakom min dörr till ditt rum skulle jag ge allt för. Att kunna gå in och prata med dig, röra dig, se dig.. Var är musiken som alltid spelades när jag skulle sova? var är du storebror? Jag hatar att det är tyst i rummet intill. Jag hatar att gå förbi ditt rum och alltid se en tom stol bakom datorn.Jag hatar att inte känna din doft när jag går in på ditt rum längre, bara svaga svaga dofter någon enstaka gång som jag kanske t.o.m. inbillar mig.


Saknaden är enorm.
Jag älskar dig världens bästa storebror ♥
/ din lillalillanlillasyster, föralltid.