känna sig misslyckad
att känna sig misslyckad är väl något alla gjort någon gång mer än eller mindre. Men nu, gör jag det ofta. för ofta.
Jag vill inget hellre än att bli lycklig igen, lika lycklig som innan olyckan. Men jag vet att det går inte bli så lycklig igen för då måste någon spola tillbaka tiden och göra så att olyckan inte händer. och det är omöjligt. tyvärr.
och jag vet inte om det har med olyckan att göra, men jag bara antar det eftersom typ allt annat som har ändrats med mig efter olyckan är så och då är det säkert så med. Att känna sig misslyckad pratar jag om nu. alltså egentligen kännar jag inte mig misslyckad direkt. men det kommer av andra saker. t ex en jätte liten sak kan hände. men som gör mig ledsen. och det är när jag känner mig ledsen som jag sen känner mig misslyckad. hur det går ihop och varför har jag ingen aning. så som mycket annat i mitt liv just nu. har ingen koll.
jag hatar den känslan. hatar den. den gör ont och den får mig att gråta ibland. jag vill vara stark som alla säger att jag är, jag vill vara stark och klara så emot allt sånt här. men jag kan inte. jag är inte så stark.
Att sakna sin bror varjde dag, hela tiden, tar på krafterna. det kan jag lova. om jag var en trött tonåring innan olyckan är jag nu är meeega trött tonåring. ibland känns det som jag kan sova hur mycket som helst. ibland vill jag bara sova. när jag bara vill sova mår jag som sämst, när sorgen och smärtan styr mig helt.
Jag vill bara gå tillbaka i tiden. gå tillbaka till den 6 september 2007 och göra allt bra. göra så att eric inte är med i olyckan. göra så att allt är som vanligt. min gamla ljuvliga vardag.
nu blev nog allt helt konstigt igen. så blir det ibland när jag bara skriver det jag tänker på.
Jag saknar dig så mycket Eric, du förstår inte hur saknad du är!
Jag älskar dig. / lillasyster
Jag vill inget hellre än att bli lycklig igen, lika lycklig som innan olyckan. Men jag vet att det går inte bli så lycklig igen för då måste någon spola tillbaka tiden och göra så att olyckan inte händer. och det är omöjligt. tyvärr.
och jag vet inte om det har med olyckan att göra, men jag bara antar det eftersom typ allt annat som har ändrats med mig efter olyckan är så och då är det säkert så med. Att känna sig misslyckad pratar jag om nu. alltså egentligen kännar jag inte mig misslyckad direkt. men det kommer av andra saker. t ex en jätte liten sak kan hände. men som gör mig ledsen. och det är när jag känner mig ledsen som jag sen känner mig misslyckad. hur det går ihop och varför har jag ingen aning. så som mycket annat i mitt liv just nu. har ingen koll.
jag hatar den känslan. hatar den. den gör ont och den får mig att gråta ibland. jag vill vara stark som alla säger att jag är, jag vill vara stark och klara så emot allt sånt här. men jag kan inte. jag är inte så stark.
Att sakna sin bror varjde dag, hela tiden, tar på krafterna. det kan jag lova. om jag var en trött tonåring innan olyckan är jag nu är meeega trött tonåring. ibland känns det som jag kan sova hur mycket som helst. ibland vill jag bara sova. när jag bara vill sova mår jag som sämst, när sorgen och smärtan styr mig helt.
Jag vill bara gå tillbaka i tiden. gå tillbaka till den 6 september 2007 och göra allt bra. göra så att eric inte är med i olyckan. göra så att allt är som vanligt. min gamla ljuvliga vardag.
nu blev nog allt helt konstigt igen. så blir det ibland när jag bara skriver det jag tänker på.
Jag saknar dig så mycket Eric, du förstår inte hur saknad du är!
Jag älskar dig. / lillasyster
Kommentarer
Trackback
