smärta, ångest och tårar ?
vad har livet att ge mig?
för tillfället verkar det inte som om jag ska få så mycket lycka..För tillfället känns det som om livet åt mig är planerat med smärta,ångest och tårar.
jag vill inte skriva sådär, precis som jag skrev.. som om jag inte har någon framtid. Jag har en framtid, en framtid där jag kan vara lycklig, en framtid jag vill se fram emot. Det försöker jag och mång andra övertyga mig om iallafall. Men tänk om, bara tänk om det nu är så att mitt liv kommer bara bestå av smärta,ångest och tårar? asso jo visst, nån lycklig snutt nån gång då och då, men i stor helhet menar jag. jag förstår inte själv att jag sitter och skriver såhär,. just nu känner jag mig som om jag hade den sjukdomen, vad heter den, när man har två "jag" ? glömt det nu bara för det..
som om en ängel på ena axeln och en djävul på andra.
Jag skulle vilja beskriva hur jag ser ut för tillfället. Visst kan man läsa mkt av personer kroppspråk, men du kommer aldrig kunna veta exakt vad personen du kollar på känner. tex, jag kan inte veta vad min mamma eller pappa känner, även om vi går igenom samma sak. fast egentligen gör vi ju inte det, för de har förlorat en son, jag en bror. jag frågade en gång någon om vad som personen trodde var värst, svaret är betydelselöst eftersom han inte vet, det finns dom som vet, eller jag är inte säker, en det borde finnas männiksor som borde förlorat ett syskon och ett barn. och jag säger bara det, att har livet dem planerna för mig, så, FAN TA DIG LIVET OCH VAD FAN DET NU ÄN ÄR SOM GÖR ATT ALLT HÄNDER!
för det vill jag inte gå med på, då vill jag inte vara med i leken längre.
"- är du med i leken, får du leken tåla"
jaha, snällt.
nu tappade jag bort mig som vanligt, grejen vad ju att jag skulle beskriva hurjag ser ut för tillfället. jo, om du kollar på mig ser du en ansikte helt tomt. Helt nollställt, helt neutralt. inte en min som rör sig. du ser mina ögonblock gå ner sakta och upp sakta nån gång ibland. Skulle du få ögon kontakt med mig skulle du först uppleva blicket även den helt tom, men om du vågat hålla kvar blicken lite längre, skulle mitt ansikte förändras, du skulle nu se en flicka med tårar, en flicka som skriker, sen skulle du se blicken fyllas med rädsla och ropandes på hjälp, du ser hur flickan faller ihop på golvet, hon skriker och bankar förtvivlat mot marken, du kan inte uppfatta vad hon säger, orden dränks i tårarna. då tar bort dina ögon från mina, sen kollar du tillbaka och allt du nu ser är ett helt neutralt ansikte med blicken ut mot tomma intet. du hade just fått en inblick på hur insidan ser ut, inte ens en tusendel av vad det egentligen är. men en liten liten inblick vad mitt hjärta för tillfället talar för språk.
Jag känner mig helt sjuk när jag skriver sånt, var orden kommer ifrån har jag ingen aning.
klockan är nu 02.32, ska kanske försöka sova igen. Jag gick och la mig innan vid ca. 22.30 men vaknade vid ett och kände ångesten ta över min sömn, då är det ingen idé att försöka somna om än på ett tag.
kanske är det min ångest för att gå till skolan imorgon, jag vet inte. jag kände bara innan att "jag vill inte vakna". sömn är det bästa mot smärtan. men att jag ofta vaknar på natten, kan jag inte rå för.. jag vill ju sova.
Jag vill sova, jag vill sova, jag vill sova.
god natt.
Som sagt, ta hand om er och era nära och kära. ♥
för tillfället verkar det inte som om jag ska få så mycket lycka..För tillfället känns det som om livet åt mig är planerat med smärta,ångest och tårar.
jag vill inte skriva sådär, precis som jag skrev.. som om jag inte har någon framtid. Jag har en framtid, en framtid där jag kan vara lycklig, en framtid jag vill se fram emot. Det försöker jag och mång andra övertyga mig om iallafall. Men tänk om, bara tänk om det nu är så att mitt liv kommer bara bestå av smärta,ångest och tårar? asso jo visst, nån lycklig snutt nån gång då och då, men i stor helhet menar jag. jag förstår inte själv att jag sitter och skriver såhär,. just nu känner jag mig som om jag hade den sjukdomen, vad heter den, när man har två "jag" ? glömt det nu bara för det..
som om en ängel på ena axeln och en djävul på andra.
Jag skulle vilja beskriva hur jag ser ut för tillfället. Visst kan man läsa mkt av personer kroppspråk, men du kommer aldrig kunna veta exakt vad personen du kollar på känner. tex, jag kan inte veta vad min mamma eller pappa känner, även om vi går igenom samma sak. fast egentligen gör vi ju inte det, för de har förlorat en son, jag en bror. jag frågade en gång någon om vad som personen trodde var värst, svaret är betydelselöst eftersom han inte vet, det finns dom som vet, eller jag är inte säker, en det borde finnas männiksor som borde förlorat ett syskon och ett barn. och jag säger bara det, att har livet dem planerna för mig, så, FAN TA DIG LIVET OCH VAD FAN DET NU ÄN ÄR SOM GÖR ATT ALLT HÄNDER!
för det vill jag inte gå med på, då vill jag inte vara med i leken längre.
"- är du med i leken, får du leken tåla"
jaha, snällt.
nu tappade jag bort mig som vanligt, grejen vad ju att jag skulle beskriva hurjag ser ut för tillfället. jo, om du kollar på mig ser du en ansikte helt tomt. Helt nollställt, helt neutralt. inte en min som rör sig. du ser mina ögonblock gå ner sakta och upp sakta nån gång ibland. Skulle du få ögon kontakt med mig skulle du först uppleva blicket även den helt tom, men om du vågat hålla kvar blicken lite längre, skulle mitt ansikte förändras, du skulle nu se en flicka med tårar, en flicka som skriker, sen skulle du se blicken fyllas med rädsla och ropandes på hjälp, du ser hur flickan faller ihop på golvet, hon skriker och bankar förtvivlat mot marken, du kan inte uppfatta vad hon säger, orden dränks i tårarna. då tar bort dina ögon från mina, sen kollar du tillbaka och allt du nu ser är ett helt neutralt ansikte med blicken ut mot tomma intet. du hade just fått en inblick på hur insidan ser ut, inte ens en tusendel av vad det egentligen är. men en liten liten inblick vad mitt hjärta för tillfället talar för språk.
Jag känner mig helt sjuk när jag skriver sånt, var orden kommer ifrån har jag ingen aning.
klockan är nu 02.32, ska kanske försöka sova igen. Jag gick och la mig innan vid ca. 22.30 men vaknade vid ett och kände ångesten ta över min sömn, då är det ingen idé att försöka somna om än på ett tag.
kanske är det min ångest för att gå till skolan imorgon, jag vet inte. jag kände bara innan att "jag vill inte vakna". sömn är det bästa mot smärtan. men att jag ofta vaknar på natten, kan jag inte rå för.. jag vill ju sova.
Jag vill sova, jag vill sova, jag vill sova.
god natt.
Som sagt, ta hand om er och era nära och kära. ♥
Kommentarer
Postat av: Maria Vuitton
Var gärna med i min grymma tävling, det enda du behöver göra är att skriva 1 kommentar och din skostorlek! :)
Trackback
