Carpe diem

Som ni kanske märker skriver jag inte varje dag här, men ibland när ja väl skriver så blir det flera gånger om dagen ofta. Det är för jag verkligen tar mig tid att skriva, nästan varje dag känner jag för att sätta mig här och skriva några rader. Jag kommer också ofta på något jag vill skriva om när jag är borta någonstans, vilket är ganska irriterande för när jag kommer till en dator är jag inte sugen alls på att skriva längre och jag skriver inte om jag inte vill eller är på humör för det. för då blire bara en massa skit nerskrivet. Jag vill skriva oftare, jag tycker om att skriva. Jag har inte många läsare-längre(får skylla mig själv, var ett tag när jag inte skrev på månader tror jag)- men det är inte det jag bryr mig om. Jag skriver för jag tycker om det och för jag vill. Hade det varit för läsares skull hade jag slutat för länge sen eftersom det inte är så många som hittar hit. Och ja visst, jag förstår att min blogg är nog inte den roligaste att läsa heller. Antingen är det deprimerade inlägg eller så är det inlägg med inget intressant innehåll. Sen har vi inläggen om vi bror, olyckan och sorgen. Många människor som inte upplevt det själv skjuter ofta såna här saker ifrån sig, jag vet det själv, innan olyckan ville jag inte heller läsa om sånt, jag ville ju vara lycklig och leva mitt liv. Klart jag tyckte det var lika hemskt varje gång man läste något om det, men man glömde bort det efter ett tag. Nu är det annorlunda, jag kan säga att jag hade absolut inte en susning om hur många unga som dör, hur många familjer som är i sorg. Och varje gång man läser om något sådant läggs det i minnet och man känner familjens sorg, man kommer ihåg dem första dygnen i sin egen sorg, och det gör så ont. Men jag antar att man blundar för det då, även om det kanske är elakt så tycker jag man ska det. Njut av livet så länge man kan, dem människor som slipper undan sån här sorg ska vara evigt tacksamma och leva livet. Dem som slipper förlora en anhörig ska inte behöva dras ner till världen av sorg. Så länge du klarar dig, håll den ifrån dig. Jag önskar ingen denna smärta.
Nu menar jag inte att du ska total ignorera det som händer här i världen, om du gör det så kan du inte heller uppskatta det du har. Jag menar bara att du kan inte dras med i det och bli lidande du också, det är tillräckligt många som lider och för att hjälpa dom ska du leva livet, uppfylla din drömmar och ta vara på dina nära och kära. Och ta vara på tiden du har här, du vet aldrig när den tar slut.

Inläggets mening; Carpe Diem
för mig, och alla andra i sorg.
Och för alla dem som inte är med oss här längre.


Ta hand om er.
Puss&bye

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0