Sara Lind

Konstigt, men sant. Efter inlägget igår när gått och lagt mig kom  den där igenkännande känslan av panik som sen över går till smärta som i sin tur går över till tårar. Så kudden min fick några droppar på sig igår, efter ett långt uppehåll. Kändes nästan lite konstigt att gråta samtidigt som jag kände igen det så väl.  Som tur väl var varade inte "anfallet" särskilt länge utan jag kunde somna runt 1 tiden och sov sedan gott.  var fortfarande på ganska dåligt humör när vaknade och satt i duschen istället för att äta frukost . Brukar aldrig skippa frukosten men jag orkade bara inte idag och sen visste jag att jag bara hade en lektion sen lunch. Dagen har varit sådär bra men ju längre det gått destu bättre humör blev jag på. 

Snart ska jag ta bussen hem sen är det första träningen på kvällen vid halv åtta.

Puss and bye