Jag har
Jag har förlorat en bror. Vid 16 års ålder. Jag har sorg. En enorm sorg. Jag har en familj som inte längre är hel. Det fattas en.
Morgonen den 7 september insåg jag att livet är inte självklart. inget är självklart.
När man läser om olika olyckor tänker man alltid, "det kommer aldrig hända mig". Så tänkte i allafall. Men snarare är tanken " det får aldrig hända mig" för det kan hända vem som helst. Det spelar ingen roll hur god hjärtat och underbar du är som människa, det kan hända dig. Du är inte odödlig, det finns inget som heter odödlighet. Min bror är ett bevis på det. En mer godhjärtat och omtänksamare människa får du verkligen leta efter. Ändå dog han i en bilolycka endast 19 år gammal. 19 år 1 månad och 9 dagar. Det som verkligen inte fick hända, hände.
Nu har det hänt, kommer det hända igen? Kommer jag drabbas av sån stor sorg igen inom en kort tid? Kommer fler unga människor dö i min omgivning? Inte nog med min sorg, min skräck jagar mig också att det ska hända igen. Klarar jag det då?
Jag kommer ihåg för några år sen kanske, mamma och jag hade tittat på något program, sånt sjukhus program där någon förlorat ett barn. Mamma sa då "jag skulle aldrig överleva utan dig och Eric". Mina föräldrar har förlorat sin son, men dom överlevde. Att dom lever beror på hur man defininerar det ordet. om att vissa dagar inte kunna ta sig upp ur sängen är att leva så gör dom det. men att leva livet är otroligt svårt för båda.
Jag tror, och vet att förlora ett syskon är en helt annan sak än att förlora ett barn. Jag märker ofta skillnaden på mig och mina föräldrar. Jag säger inte att det ena är mindre svårt. Men jag är ung, 17 år. Jag har hela livet framför mig.
( en ganska konstigt slut, men skrev detta igår sen slutade jag bara skriva, men lägger upp det iaf, är inte klart egentligen. )
Morgonen den 7 september insåg jag att livet är inte självklart. inget är självklart.
När man läser om olika olyckor tänker man alltid, "det kommer aldrig hända mig". Så tänkte i allafall. Men snarare är tanken " det får aldrig hända mig" för det kan hända vem som helst. Det spelar ingen roll hur god hjärtat och underbar du är som människa, det kan hända dig. Du är inte odödlig, det finns inget som heter odödlighet. Min bror är ett bevis på det. En mer godhjärtat och omtänksamare människa får du verkligen leta efter. Ändå dog han i en bilolycka endast 19 år gammal. 19 år 1 månad och 9 dagar. Det som verkligen inte fick hända, hände.
Nu har det hänt, kommer det hända igen? Kommer jag drabbas av sån stor sorg igen inom en kort tid? Kommer fler unga människor dö i min omgivning? Inte nog med min sorg, min skräck jagar mig också att det ska hända igen. Klarar jag det då?
Jag kommer ihåg för några år sen kanske, mamma och jag hade tittat på något program, sånt sjukhus program där någon förlorat ett barn. Mamma sa då "jag skulle aldrig överleva utan dig och Eric". Mina föräldrar har förlorat sin son, men dom överlevde. Att dom lever beror på hur man defininerar det ordet. om att vissa dagar inte kunna ta sig upp ur sängen är att leva så gör dom det. men att leva livet är otroligt svårt för båda.
Jag tror, och vet att förlora ett syskon är en helt annan sak än att förlora ett barn. Jag märker ofta skillnaden på mig och mina föräldrar. Jag säger inte att det ena är mindre svårt. Men jag är ung, 17 år. Jag har hela livet framför mig.
( en ganska konstigt slut, men skrev detta igår sen slutade jag bara skriva, men lägger upp det iaf, är inte klart egentligen. )
Kommentarer
Trackback
