2 Augusti

Saknad, smärta. aj!

 När saknaden blir större änvanligt efter Eric hinner också den fruktansvärda smärtan ifatt mig. Det gör ont i hela kroppen, att få fram ett leende är näst intill otänkbart.  Jag skakar och känner mig helt förlamad, jag vill inte göra någonting.
Jag är också extremt lättsårad, du kan bara göra en jätte liten sak som i vanliga fall jag inte skulle bry mig om som nu istället får dig att vilja gömma dig under täcket hela dagen och bara låta tårarna rinna.

Idag är en sådan dag.

och imorgon fyller jag år. 17 år. Min första födelsedag utan Eric, jag vet inte om det är därför jag mår såhär idag eller om det bara blev så. Släkten kommer imon, jag tycker alltid om att träffa dom. Underbara är ni! men om jag mår såhär imon vet jag inte om jag kan le hela dagen.  Jag saknar honom mer än ord kan förklara.

Nu vet jag inte vad jag ska göra. Får se.

Puss&bye.

Tänk efter

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0